Jag måste verkligen skärpa mig! Fånga in mina ord och skriva ner dem istället för att på hög spara dem djupt inom mig. Nästan hela den gångna sommaren har tillägnats tystnad och slutenhet. Inte ens av misstag har jag skrivit ett enda blogginlägg, ingenting annat heller för den delen. Till och med mina sparsamma Facebookuppdateringar har ibland tett sig snudd på övermäktiga. Men var ska jag börja efter alla dessa månader? Med oron som gnager inom mig? Med den orättvisa jag plötsligt mött i livet, i ett liv som samtidigt ger mig så mycket glädje?
Kanske jag hellre börjar med någonting lätt och luftigt. Någonting ljust som oskyldigt lockar till skratt istället för gråt. Det är ju så som jag alltid har gjort…
/ Linda