För tre nätter sedan fick jag barn. Igen. Eller egentligen kom jag aldrig så långt att jag faktiskt fick det där barnet, men jag var åtminstone inlagd på BB. Tyvärr vaknade jag innan jag så att säga kom till slutklämmen och kan därför inte säga något om kön eller andra viktiga detaljer. Ändå känner jag ännu lyckokänslan i mig.
För två nätter sedan var min man på hemligt uppdrag över Sibirien. Exakt var hade han inte kunnat berätta för mig, inte heller vad uppdraget gick ut på. Vid midnatt kontaktade han mig för att säga att allt hade gått bra, men strax efteråt störtade den helikopter som han like a real man flög lågt under ryska arméns radar. Jag hörde nödanropen men kunde inte göra något. Och när jag skulle ringa efter hjälp så hade jag ingen aning om vart jag skulle sända räddningspersonalen. Som jag sa: hemligt uppdrag.
För en natt sedan var jag så kär, fånig och till mig, att jag inte visste vart jag skulle ta vägen med mig själv. I vem vet jag dessvärre inte eftersom jag aldrig såg personens ansikte, men jag kunde känna tonårsdesperationen inom mig. Ni kanske minns hur det var när man nästan inte kunde andas när just ”han” såg på en? Precis så var det.
Och nu undrar ju jag: vad betyder det här? Vem eller vad vill säga mig något? Kommer jag kanske att bli tvåbarnsmamma i andra halvan av mitt liv? Bor det en undercover helikopterpilot och thrilling agent i min man? Eller en desperat och kärlekstörstande fjortis i mig?
Åh, alla dessa frågor! Och med det kanske den största frågan av dem alla:
vågar jag somna inatt?
Linda gillar läget 