• Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Pluriversum?

    maj 12th, 2016

     

    Vad i hela friden är det? Efter den föreläsning som jag igår lyssnade till blev jag aningens klokare, åtminstone när det gäller det området. Många andra klokhetsområden är ännu inte inmutade, men jag jobbar på det! Allt enligt bästa förmåga och med varierande framgång. Ni vet, så där som livet i största allmänhet. Vissa dagar gör man små framsteg medan man andra dagar stampar på stället. Antingen för att man inte förstår eller ibland till och med för att man kanske inte vill förstå.

    Men till Pluriversum då… En kille vid namn Arturo Escobar menar att uttrycket står för en värld med plats för många världar. Och för mig som bor på en liten holme belägen på lagom avstånd från fastlandet – inte för långt borta men heller inte för nära – så kändes den tanken helt ok när den presenterades av Mia Ehrnström-Fuentes. Till och med snudd på självklar. Vi finns här lite avskilt men ändå som en del av det stora hela. Och på mer än ett sätt jämsides med den kust som vi med jämna mellanrum tar oss över till.

    Då vi var små var vi beroende av färja för att ta oss över vattnet och tillbringade därför en hel del tid väntandes i varierande långa bilköer. I och med den bro som för ett antal år sedan byggdes, bestämmer vi idag själva när och hur vi vill ta oss över vågorna. Jag kan till och med krypa om jag vill, fast det vill jag ju inte eftersom jag älskar mina knän för mycket.

    För mig har skären mer eller mindre alltid betett sig som en egen liten värld. De tillfällen då jag länge varit borta och äntligen närmar mig vattnet känner jag hur lugnet infinner sig. Hur jag kan andas ut i visshet om att det inte är långt kvar till tryggheten. Så ja, pluriversum som en värld med plats för många världar, det förstår jag.

    Men man vill mer med pluriversum. Och nytt, sades det. Man vill stärka lokalsamhället och synliggöra möjligheterna att skapa något tillsammans: odlingar, matringar, andelslag… Men just där fastnade jag i den egna tanken om att är det då inte istället det gamla vi vill tillbaka till? Fastnade så det bara skrällde om det. Vilket gjorde att hela poängen garanterat gick mig förbi.

    Så efter att jag stampat en stund på stället tog jag mina låsta tankar och åkte hem för att preppa sonen inför morgondagens prov i finska. Och idag är en ny dag, här i min del av Pluriversum.

    / Linda

    IMG_20160512_091509

     

     

     

     

     

     

     

  • Man blir som dem man umgås med

    maj 11th, 2016

    Av olika orsaker måste jag i morse göra en snabbutryckning till min mans jobb. Ett stort företag inom energibranschen med tusentals anställda utspridda över många av världens länder. Vi kan kalla det ”Wärtsilä”. Under tiden som jag och min lilla bil snällt satt och väntade utanför det stora företagets Main entrance, roade jag mig själv genom att göra en småskalig studie. Det var antingen det som gällde eller att pillra på telefonen, sysselsättningsmöjligheterna är nämligen starkt begränsade när man i en liten plåtlåda befinner sig på ett stort asfalterat område.

    Studien var mycket enkelt uppbyggd och gick på det stora hela ut på att jag skulle skapa mig en gestaltning av arbetstagarna vid ett företag av den här typen. Metoden var okulär besiktning: det vill säga jag glodde på alla som gick förbi.

    Vad utmärker då den finländske ingenjören? (ett antagande utformades enligt vilket de flesta som passerade bilen de facto utgjordes av ingenjörer) Till sin yttre form är dessa övervägande män. Av medellängd (ca 175-180 cm), kortklippta och glasögonförsedda (ca 90 %). Klädseln är tämligen uniform på så sätt att klädkoden utgörs av rutig skjorta, jeans (alt. chinos), läderbälte och skor av casual modell. Brunt bälte = bruna skor. Svart bälte = svarta skor (med vissa undantag). Färgen på skjortan varierar vilket tycks vara accepterat, så länge den är rutig. Även storleken på rutor tillåts synbarligen variera.

    Sen kom jag inte längre utan då anlände den äkta mannen (klädd i rutig skjorta, jeans, brunt bälte och blåa (!) skor) och jag fick överlämna det som skulle överlämnas. Varpå jag rattade iväg till min slutdestination, Vasa. (Via Vikby, men det är en annan historia. Man ska koncentrera sig på bilkörningen och inte diverse studier när man kör bil, annars kan det gå fel).

    Men vad kom jag fram till då? Vilka banbrytande rön har jag att överlämna till forskningen? Man blir som dem man umgås med. Men är det bra eller dåligt? Det kan jag inte svara på i det här skedet, men lovar återkomma efter fördjupade studier…

    / Linda

     

     

←Föregående sida
1 … 251 252 253 254 255 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

 

Laddar in kommentarer …
 

    • Prenumerera Prenumererad
      • Linda gillar läget
      • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
      • Linda gillar läget
      • Prenumerera Prenumererad
      • Registrera
      • Logga in
      • Rapportera detta innehåll
      • Visa webbplats i Läsare
      • Hantera prenumerationer
      • Minimera detta fält