Så jag tänkte att jag mjukstartar. Igår tog jag första promenaden på en vecka. I lagom långsam pensionärstakt hasade jag ett varv runt byn. Halvklibbig och andfådd men omfamnande livet så det smällde om det. Jag genomförde också första chaufförsuppdraget innehållande det mesta av det bästa: tvättbrädesväg och Panic at the Disco. Om ni undrar över musikvalet så är allt jag kan säga att jag har en elvaåring som för tillfället gör sitt bästa för att uppgradera min musiksmak. (Eller åtminstone lotsa mig in i rätt musikårhundrade.) Efter det slet jag mitt hår över samma elvaårings matteläxa och sen sov jag. Och sov lite till. För att idag gå vidare med mjukstarten genom att fixa till allting så att jag kan jobba hemifrån. Och vet ni, plötsligt känns starten inte så mjuk längre. Snarare obekvämt oslipad och stickigt ojämn.
Men jag är en stor flicka. Googlar manualer. Gör det jag ska. Klickar i en del rutor men inte i andra. Kommer nästan ända fram men faller på målsnöret. Och ringer då en av världens bästa uppfinningar och Guds gåva till alla mänskor med en dator: helpdesk. För att vara på säkra sidan mejlar jag dem också. Jag vet att jag kommer att få hjälp men just nu befinner jag mig i Ingemansland. Det ställe där tyngdlösheten regerar och det är omöjligt att ta sig någonstans innan någon förbarmar sig över mig (jfr. telefonkö till valfri instans ss skattemyndighet) och berättar vad jag ska skriva in i den sista rutan innan jag kan trycka på knappen och befria mig själv. Där fick jag,
för mjukstart.
Linda gillar läget 