Jag köper ganska sällan veckotidningar. Dels för att jag ännu inte lyckats hitta någon som skulle vara alltigenom intressant, dels för att de ofta är ganska dyra. Men under butiksräden inför vår helg på holme av modell mindre, råkade ändå en veckotidning följa med mig.
Att det blev just den tidningen beror på en av framsidans rubriker, vilken det var spelar egentligen ingen roll eftersom jag istället stötte på en krönika och en artikel om ett helt annat ämne, som vägde upp hela inköpet. Så pass att jag blev riktigt till mig där på bryggan.
Om vi inleder med krönikan så gick den under rubriken Världsfred börjar med att du tål grannen. Du behöver inte älska henne eller honom. Inte heller slänga dig kring hens hals de gånger ni möts i trappan, på gatan eller vägen: men tåla. Man kan inte önska sig världsfred om man inte ens klarar av att hålla fred med sin granne, skriver Rebecca. Fatta, det är verkligen så enkelt.
Och sen som höjden på fröjden, kom jag till artikeln om svenska Mina Dennert som grundat nätrörelsen #jagärhär. Först tänkte jag som vanligt ”menherregudmåstedetfinnasenrörelseförallt?!” Men då jag besinnat mig och började läsa insåg jag att det behöver det tydligen. Dessutom är jag inte ensam om att tycka så, just nu har rörelsen 71 000 medlemmar som jobbar mot näthat i olika former.
Det handlar om hur vanligt det idag har blivit att offentligt nedvärdera och håna andra mänskor. Om hur man sprider elaka kommentarer, felaktigheter och rent hat i olika sociala medier. Och hur man i rörelsen istället med små medel jobbar medvetet för att väga upp allt det. Genom att med kortfattade vänliga kommentarer ge sig in i de fula ”debatterna”. Genom att gilla de upplyftande inläggen framom de negativa och kränkande. Genom att länka till faktakällor. Det behöver inte vara svårare än så.
Själv tänker jag mig det så här: om du inte har något gott eller konstruktivt att skriva så ta en paus och skriv inget alls. Man behöver inte verbalt slå ner andra mänskor bara för att man själv har haft en dålig dag eller inte kan hantera sitt eget liv. Och man behöver absolut inte slå på någon som redan ligger eller vrida om befintliga knivar i andras ryggar.
För vet ni, det finns alldeles tillräckligt här i livet som drar ner oss, utan att vi ska envisas med att dra ner varandra.
God och glad – varje dag! Så orkar vi alla mycket längre.
Linda gillar läget 