Hoppa till innehåll
  • Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Jag dödade den

    juli 30th, 2017

    borste

    Idag klämde jag in en hel sommar på 12 timmar blankt. E N  H E L . Inte dåligt va? Det är tydligen så det är tänkt nuförtiden, när värmen infinner sig först när semestern i princip är slut.

    Så på morgonen packade jag en ryggsäck med handdukar och badbrallor. Samlade in mina barn och hundar (okej, jag har ju faktiskt bara ett exemplar av var men det låter bättre sådär). Och så knatade vi iväg genom skogen mot stranden där vattnet var så kallt att händerna inledningsvis domnade bort och öronen fick köldslag. Men trots det, så simmade jag med nämnda barn! Inga fjås-simtag och sedan snabbt upp på bryggan, utan på riktigt.

    Sen klädde vi på oss och förflyttade oss till Arken, eftersom snälla mamman för en gångs skull tagit med pengar till glass. Så måste man nämligen göra när sommaren bara är en dag lång och man ska hinna med allt. Väl vid glassdisken insåg vi ändå att det inte kommer att funka att äta glass på en terass som är full av mänskor som äter mat. God mat. Inte när de egna magarna är alldeles alldeles jättetomma. Så snälla mamman beställde mat istället. God mat. Och allt var så varmt och så vackert att vi till och med ringde till barnafadern så att också han skulle få mat och inte bara uppvärmd sås från igår.

    Så lyckliga sommarfamiljen åt. Eftersom hundar får vara på terassen fick till och med han hänga med oss. Under bordet, dock. Ända tills han fick syn på en katt som såg det som sin plikt att uppvigla hundar i koppel. Illvilligt visade hon på lagom avstånd upp sig ända tills vår fyrbenting hamnade i arresten om vi alls skulle kunna äta maten färdigt (för att inte tala om alla som satt runt omkring oss).

    Sen pep vi iväg. Mamman var ännu snäll så barnet fick åka hem i bilen med pappan. Hur mycket snäll kan man egentligen vara på en dag? Massor tydligen, om man bara anstränger sig och vet att tiden är begränsad.

    Väl hemma var mamman ännu inte trött så hon kastade igång en MATT-TVÄTT! En syssla som hon aktivt förträngt under de senaste åren (tack o högre makter för billiga IKEA-mattor). Hon till och med tvättade alla mattor, på en gång. Men eftersom allt tydligen har ett pris så tog hon livet av mattborsten. Man kan helt enkelt inte gå och tro att man ska komma undan med en endagssommar utan några förluster. Jag skulle vilja säga att den dog för att jag var så energisk, stark och duktig, men då skulle jag ljuga. Den dog av chock kombinerat med hög ålder. Den hade väl fått vara ifred i så många år att den trodde att karriären var över. Och nu förstår ni är klockan ännu bara sju så jag har flera timmar sommar kvar!

    Tar den aldrig slut?!

  • 80+

    juli 29th, 2017

    Igår firade en av de skrynkligaste mänskor som jag känner födelsedag, sin åttionde närmare bestämt. 80 hela år fyllda av livsglädje, framåtanda och tillförsikt. Men också av knegande, sorg och emellanåt förtvivlan. Sådär som livet är när man lever det på riktigt och inte bara så som man tror att det ska vara.

    Vår 80-åring springer till postlådan om morgnarna: Man måste ju hålla sig i form! Väl framme vid sin slutdestination hämtar han dagstidningen för att aktivt kunna följa med vad som är på gång i samhället och på det viset hålla också tanken och sinnet i form.

    Han är en husbyggare, båtbyggare och bilrenoverare. En pappa, svärfar, morfar och mormorsfar. Man hinner nämligen med en hel del under 80 år. Det mesta för att man vill men en hel del också för att man måste. Måste för att klara sig, för att ta sig vidare och forma något eget och bestående.

    Ett av de mer konkreta beviset på vad som är bestående fick vi också fira igår: gammelmorfars Lilla Fröken som fyllde ett år. 80 – 1, tänk det. De båda födelsedagsbarnen fröjdade sig tillsammans och tog glatt emot gratulationer och paket. Även om ett-åringen hellre lekte med de bättre begagnade leksaker som gammelmormor tog fram. Och 80-åringen lade sina paket på hög för att öppna dem senare. För ser ni, kalastid är tid för att umgås. Tillsammans.

    Båda hade alltså sina prioriteringar på klart. Båda är vi tacksamma över, den skrynkliga och den än så länge skrynkelfria som förhoppningsvis så småningom får egna rynkor att visa upp.

    Det är ju de som visar att man levt.

     

←Föregående sida
1 … 102 103 104 105 106 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

Laddar in kommentarer …
  • Prenumerera Prenumererad
    • Linda gillar läget
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Linda gillar läget
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält