Personalfrågor

Sjukskötare

Vård- och landskapsreformen faller medan jag ligger och snörvlar på soffan. Jag kan tänka mig att vårdpersonal runtom i landet drar en kollektiv suck av lättnad. Ingen reform, regeringen avgår. Osäkerheten inför vad som komma skall både minskar och ökar, samtidigt. Just nu vet vi inte vad vi har men inte heller vad vi får.

Med min vårdpersonal förhåller det sig så att han couldn´t care less. Vem bryr sig om strukturer så länge det finns korv i kylskåpet och en hand som kliar en på magen? Fatta så skönt det skulle vara,

att inte ha något annat att bry sig om.

 

 

Tankar om tid

Knotigt vindpinade granar står i tyst och allvarsam givakt längs liftbanan. I de redan välnötta spåren strävar mina slalomskidor taktfast mot den mäktiga fjälltoppen. Vinden viner stilla, snön slår milt mot mitt ansikte. Det är då jag inser att jag just nu är med om något stort.

Tiden är inte densamma här.

Kanske är det för att jag inte har några alternativ. Riktningen och målet är givet och jag måste fortsätta uppåt. Kanske är det för att jag är så långt hemifrån att några bekymmer inte når mig. Annat än de korta stunder jag loggar in på Facebook och märker att den lilla världen fortfarande finns kvar. Men då tar jag mig snabbt snabbt tillbaka till lugnet och himlahöjden.

Eller kanske är det för att jag äntligen får andas i egen takt?

Och inte i andras.

20190228_161756.jpg