Kära Högre Makt, jag inser att jag borde veta och kunna bättre. Och att jag många gånger borde tänka efter. Före. Jag inser också att ett förlåt inte alltid är tillräckligt, men för tillfället är just det ordet allt jag har att erbjuda Dig.
Förlåt mig alltså, för att jag äter så mycket godis. Förlåt också för att jag sällan äter upp allt utan istället lämnar choklad längst ner i min väska. Och förlåt mig, för att jag alltför ofta glömmer bort alla mina kladdiga rester.
Förlåt mig för att jag alltid har så bråttom. Och förlåt för att jag inte har koll på vad jag gör. Förlåt för att jag nio gånger av tio trycker ner min jobbdator i väskan, utan att först kolla läget på godisrestfronten.
Och förlåt mig, verkligen, för att datorns usb-uttag nu är fulla av choklad.
Jag lovar att göra bättring.
(men inte idag)