Känn på den

Jag har ett problem, en grej som jag inte förstår. Spänn fast er så tar vi det från början:

Det gäller samgångsavtalet mellan Korsholm och Vasa. Som en del av er kanske vet var mitt personliga utgångsläge för en samgång ett vänligt men bestämt ”nej tack”, ändå har jag röstat för förhandlingar. Orsaken till det var att vi stod vid en avgörande punkt där många upplevde att enbart ja eller nej inte längre var tillräckligt och man ville mer konkret veta vad det var som man sade ja eller nej till.

Nu har vi ett förslag till avtal. Under processens gång har jag försökt se på vad som kunde vara fördelen med en samgång och för mig skulle den främsta fördelen – tvärtemot vad många andra tänker – vara svenska språket. Vi behöver berätta för övriga Finland om att vi finns, vi behöver vara fler som pratar för oss finlandssvenskar. Men vi behöver  också bli bättre på tvåspråkighet så att våra barn känner att de har en framtid här i landet.

Under förhandlingsprocessen har jag själv alltså rört mig från utgångsläget: ”tack men nej tack”, till mellanläget ”övervägande positiv”. Vid ett skede var jag mer än redo för en samgång, för att nu till sist befinna mig tillbaka vid utgångsläget. Snart blir det folkomröstning och så småningom röstar båda fullmäktigeförsamlingarna och därför vill jag presentera er för något som enligt mig är lite problematiskt:

Efter att jag läst genom och grunnat på avtal och bilagor, uppfattar jag det som att innehållet är utformat så att det ”tilltalar båda sidor”. Och innan någon får en stroke av det jag skriver så ska jag förklara närmare vad jag menar: tilltalar i den betydelse att en person som från början varit för en samgång stärks i sin uppfattning om att det här kan bli bra. Och på motsvarande sätt stärks uppfattningen hos en person som inledningsvis var för självständighet och därför mot en samgång: det här blir inte bra.

Varför?

Jo: avtalet är så pass öppet till sin uppbyggnad och karaktär. Den som trott och tror på samgång och hyser förtroende för alla parter hittar argument och stöd för att gemensamt bygga nytt. Men, den som har trott och tror på självständighet och kanske inte fullt ut vågar lita på den gemensamma avsikten, finner inte stöd i sådana skrivningar och strukturer som skulle kunna motivera dem att ändra åsikt.

Båda ”sidor” kan alltså formulera sitt slutliga ställningstagande med stöd i avtalstexten.

Ironiskt, milt sagt.

irony

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s