KK (nej inte en sån)

Jag har tänkt en del, på kommunalval och sånt. På vem som ställer upp i val och varför. På vem som jag tycker borde ställa upp och varför. Jag har också tänkt på vad som händer efter ett val. På sammansättningar i olika kommunala organ. Vem som placeras var och varför. På vem som borde placeras var och varför. Och med det landade jag i fenomenet ”könskvotering” som jag – håll i er nu – inte tycker om. Faktiskt. Inte. Alls.

Det har funnits tider när könskvotering varit av nöden för att överhuvudtaget få in kvinnor på olika poster, men i Finland – idag? Ska faktiskt könet vara den så att säga högsta meriten? Nej, säger jag. Men fortsättningsvis tänker man ofta så, speciellt inom lokalpolitik.

Jag önskar att vi helt enkelt konstaterar att mångfald berikar. Att perspektiv berikar. I lokalpolitiken behövs både kvinnor och män men också äldre och yngre. Här behövs personer från små samhällen och från stora. Personer som bott hela sitt liv i kommunen men också sådana som flyttat in från andra orter eller andra länder. Personer med olika utbildning – akademiker, praktiker men också studerande. Tanken med förtroendevalda är att de ska avspegla samhället, att alla ska kunna identifiera sig med någon i de kommunala organen. Men som jag ser det vinner ändå ingen på att vi med våld klämmer in någon (kvinna eller man) i olika konstellationer bara för den skull att om vi inte gör så – är kvoterna inte jämnt fördelade.

Det jag nu vill få fram är att på samma sätt som det behövs fler kvinnor i lokalpolitiken behövs det också män. Individer. I betydelsen intresserade personer. Nyfikna. Personer med olika erfarenheter och intressen som är villiga att ge av sin tid och för en längre tid engagera sig. Jag tänker att oavsett vilket kön man har så ska vi som kommuninvånare kunna lita på att våra förtroendevalda arbetar för kommunens och allas bästa. Eller så är jag bara blåögd, som vanligt. Men oavsett hur det förhåller sig med den saken, hoppas jag att många av er överväger att ställa upp i kommunalvalet 2021.

Alla behövs.

Lokalpolitik och andra extremsporter

Jag gillar liknelser. Så pass mycket att jag inför det förra kommunalvalet skrev den här: Kommunalpolitiken är som ett lok med vagnar

Det jag då försökte åstadkomma var dels att förklara hur hela alltet fungerar, dels få fram vikten av att vi har människor som är beredda att ta ansvar och därför ställer upp i kommunala val. Hur jag lyckades? Nja, för att vara ärlig inte sådär fruktansvärt bra. Jag fick flera poäng för att texten i sig var tydlig och på det viset fyllde sitt syfte. En av mina vänner sa att hen vilken dag som helst skulle kunna använda den i småbarnspedagogiken för att förklara det lokalpolitiska  systemet för barngruppen. Däremot lyckades jag inte locka de stora massorna till att ställa upp. Hur kul är det egentligen att kliva in i tågvagnen med alla sina förhållningsregler och plågsamt förutbestämda destination? Jonej, inte så värst, visade det sig.

Om ett år är det val igen. För att den här gången lyckas bättre med värvningen och för att hotta upp hela liknelsekonceptet har jag förnyat mig å det grövsta. Låt mig presentera:

Lokalpolitik och andra extremsporter

Hur många av er sportar? Inte enbart kör några burpees eller joggar en runda med hunden, utan verkligen sportar något så fruktansvärt blodigt mycket? Typ som Hans Mäenpää. På väg från Åbo för några veckor sedan lyssnade jag på hans sommarprat och fick höra hur mycket han investerar för att utmana kroppen till det yttersta. Här snackar vi inte bara fysik utan också mental styrka. Och social – familjen måste vara med på satsningen. Annars funkar det inte.

Det här är bara ett exempel (som jag var grymt imponerad av) men det finns många, många fler. Engagemanget i den egna kroppen och viljan att tänja den fysiska styrkan har under de senaste åren tilltagit enormt. Man springer maraton när man fyllt 50. Man springer trail, kastar sig runt Karhunkierros eller trampar Vätternrundan. Man Triathlonar, Iron man:ar och man skidar tills man stupar.

Samtidigt har viljan att engagera sig politiskt avtagit. Eller ja, man engagerar sig gärna så länge det inte kräver ”för” mycket. Ett namnupprop på internet, ett kvällstida möte där man får vara lite lagom upprörd på någon. En kommentar på Facebook där man sågar någon annan ”som verkar vara dum på riktigt”. Men långtidsengagemanget? Kommunfullmäktige i FYRA år? Tyvärr.

Men förstår ni, med hjälp av mitt mindset kan allt det här förändras! Sätt dig ner. Töm huvudet. Mota aktivt bort alla dina tidigare föreställningar om vad lokalpolitik är och föreställ dig att det istället är fråga om en extremsport. Föreställ dig den insats som kommer att krävas av dig. Hur du måste lägga upp och disponera din tid för att kunna hantera fyra år av möten. Träningsprogrammet (för att stärka stjärtmusklerna). Kostprogrammet (för att inte drabbas av blodsockerfall vid längre sittningar). Hjärngymnastiken och minnesträningen (för att kunna memorera allt material som du kommer att behöva ta del av).

Och inte bara det! Du måste också träna upp din sociala och verbala förmåga. Här snackar vi beredskap att prata med alla. Och med det menas verkligen prata, föra dialog och lyssna till vad de andra säger. Trots att du vid tillfällen hellre skulle vilja ställa dig upp och blåvråla ”hur fan tänker du”?! så lönar det sig i längden att vara tyst. När personen pratat till punkt vet du oftast tänket. Eller så inte, men då är det så. När du lär dig lyssna kommer du till och med att upptäcka att du får vänner i alla åldrar och med varierande politisk bakgrund. Både sådana vänner du förväntat dig men också de mest osannolika. Ni behöver inte hålla med varandra i sak, men är ändå vänner.

En sak har jag ännu inte nämnt och det är kanske den mest utmanande biten: du måste lära dig att vänta. År ut och år in. Kommunala beslut tar tid. så har det alltid varit, så kommer det att förbli. Förutom att de tar tid så – håll i dig här – blir det inte alltid som du vill. Ganska sällan faktiskt. Varför? Jo för den här lilla grejen som kallas demokrati.

Förutom allt detta måste du hålla i minnet att just den här extremsporten är verkligt bred. Mentalt måste man förbereda sig noga på att det inte är möjligt att gå in och arbeta för enbart en sak. Du måste sätta dig in i allt från avloppssystem och hälsovård till skolstruktur och välfärdsområden. Du måste naturligtvis inte vara bäst i alla grenar, men du behöver veta vem som är det.

Blev du intresserad? Börja träna redan idag och ställ upp i Kommunalvalet 2021!

Du kan göra det! 

Fotnot 1:

Eftersom sporten är så pass krävande behövs nya uthålliga, nyfikna och fräscha människor vartefter de som redan investerat x antal år får härdsmälta och drar sig tillbaka.

Fotnot 2:

Jag menar det, på riktigt. Alla typer av människor behövs och jag tänker att vi alla borde våga göra det här under någon period av våra liv. Naturligtvis kan det vara (och är) bitvis fruktansvärt jobbigt – men i lika hög grad givande. Under årens lopp har jag mellan varven haft riktigt roligt och lärt mig en hel del. Tro mig.

Fotnot 3:

Uppropet finansieras av förbundet ”De härdsmälta”. Ordförande, sekreterare, kassör samt hedersmedlem: L. Ahlbäck