1060 par skor hittade man i Imelda Marcos garderob när det begav sig. Jag menar: TUSENSEXTIO! Om man betänker att hon var misstänkt för att tillsammans med sin inte-så-sympatiske man diktatorn Ferdinand ha förskingrat 105 miljoner dollar, så fattar till och med jag att det var fullt möjligt att shoppa loss på det sättet. Det vill säga mängden hiffar jag trots allt. Det jag inte fattar är hur hon kunde hitta så många par skor som hon faktiskt ville ha?
Själv begav jag mig glad i hågen på skouppköp idag. Jag visste vad jag letade efter och went for it: inget högklackat, inget blingigt, utan snyggt, stilrent och ändå bekvämt. Efter att jag skannat 1060 hyllor upp och ned hittade jag ett (1) par i ljusbrunt läder som jag kunde tänka mig. Så jag började bläddra i storlekar. Bläddrade. Och bläddrade. Sen frågade jag närmaste försäljare som kollade dator som berättade att allt finns i hyllan. Finns de inte där så finns de inte alls. Like always. Och som vanligt tvingades jag inse att det är glest med barnstorlekar för mänskor som inte längre är barn. Så då blev jag lite småförbannad.
Om jag då hade varit Imelda så kanske jag ändå hade köpt något av de blingiga paren. Eller de med obscent höga klackar. Men eftersom jag är jag så gjorde jag ju inte det. Istället hittade jag ett par vita sneakers. Med sidenband. Jag kallar looken: Floridapensionär.
Nu är det bara det blå håret som fattas.