Diskret sniffade jag omkring mig. Böjde huvudet och kikade först ner på blusen och sen byxorna, men såg inget misstänkt. Lyfte försiktigt blustyget mot näsan, synade den lite noggrannare och tog en rejäl sniff, samtidigt som jag kikade mot dörröppningen ifall någon skulle råka gå förbi mitt kontor. Men nej, ingen gick förbi och blusen var okej. Efter det vek jag mig dubbelt och låtsades leta efter något under bordet. Men vad jag egentligen gjorde var att näs-skanna byxorna. Inget där heller, ändå luktade min omgivning starkt av räka.
Ytterst starkt.
Och jag som strax skulle infinna mig hos tandläkaren, hur kul är det på en skala att ligga där i tandläkarstolen luktande som en övervuxen räka? Inte så kul nej, varken för räkimitatören eller den läkarstackare som ska undersöka munnen på den.
Men just då, kikar jag ner i den tubscarf som jag har om halsen och vem vaggar fram där om inte Trygga lilla räkan? Totalt omedveten om den uppståndelse som den förorsakat. Jag är inte säker, men jag tror att det är det här som kallas livsvisdom och därför vill jag dela med mig till er: ifall man ämnar inta lunchsallad innehållande räkor bör eventuella tubscarfar avlägsnas.
Innan man börjar äta.
Linda gillar läget 