”Om man arbetar väldigt hårt med huvudet verkar det som om det beslutsfattande bränslet tar slut. Det måste man sova bort, eftersom sömnen återställer hjärnan.” säger han, stressforskaren Torbjörn Åkerstedt. Han säger också att Människor är väldigt påfrestande. Det är därför så många i så kallade kontaktyrken går in i väggen. Empati kostar helt enkelt på.

Som om jag inte visste det.

Ibland önskar jag att man bara skulle kunna koppla bort allt det som tar så mycket. Att man inte skulle försöka förstå. Inte känna med. Eller leva sig in i den andras situation.  Att man helt enkelt skulle lägga skygglapparna på och köra sitt eget race.

Å andra sidan – hur skulle livet i så fall se ut och vad skulle man ha kvar av det som verkligen räknas?

Förutom nattsömnen då.

 

 

 

 

 

4 reaktioner på ”Empati Schmempati

  1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Så sant, sömnen är verkligen A och O. Och att ha koll på skillnad mellan trötthet sömnighet, så att man vet hur respektive tillstånd bäst hanteras.
    Att våga vara lite ego ibland är ju också bra, som om det vore det värsta man kunde vara liksom. De flesta av oss tänker alldeles för lite på oss själva. Inte för att det vaccinerar någon mot risken att drabbas av utmattning, men ändå.
    Är utmattningen lika epidemisk i Finland som här i Sverige?

    1. Linda skriver:

      Mellan varven känns det som om den tyvärr är det… Man borde som du säger ”våga vara lite ego” – men när ryggmärgen är så inställd på att man alltid bör försöka se båda sidor så är det inte lätt. Det vill säga om det skulle stanna där kanske det skulle vara något lättare, men när den där jämrans ryggmärgen KÄNNER av all obalans, frustration och ledsamhet som den tar del av: då blir det en större utmaning. Åtminstone jag lider av den åkomman att jag hela tiden känner av för mycket. Det är alltså inte enbart ett jobbrelaterat fenomen, utan ett livsfenomen. Riktigt på riktigt är arbetet kanske den del av mitt liv som går bäst att bemästra. Det är mest det som finns runtomkring som tär på krafterna.

      1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

        Nej, att förändra beteenden är aldrig lätt. Det kräver medvetna beslut hela tiden. Och att förändra hur man hanterar eller agerar på känslor är, som du skriver, en ännu större utmaning. Men det går ju att registrera och släppa i väg även dessa känslor, skaffa sig ett filter och sluta svampa upp allt.
        Grejen med att ändra sig för att orka med är väl att det kräver en massa ork för att ändra och då är det enklare att göra som man alltid gjort, istället för att ta fajten och komma ut mer rustad på andra sidan. Livet, liksom, det är inte enkelt, men så länge det pågår så finns alltid möjligheten att göra saker annorlunda. Hurra för det säger jag! 😀

      2. Linda skriver:

        Absolut – hurra för det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: