Lurad!

Neeeeej! Det blir inget vin! Någon har helt kallt lurat mig och istället för en jässats placerat en stickad liten BABYMÖSSA i pafflådan. Hur kan någon göra så här mot mig? Fatta vilken besvikelse – nu måste jag ju KÖPA 25 liter vin! Och hur dyrt blir inte det? Jag VISSTE att jag inte skulle ha litat på en skara där majoriteten av församlingen utgjordes av kvinnor i åldern 60+. Mark my words: du skall alltid vara på din vakt när du möter en äldre kvinna. Alltid. Vänd aldrig ryggen mot henne. Köp inga lotter ur hennes hand.

Men ändå… lite måste jag ju skratta. Hur kommer man överhuvudtaget på tanken att smuggla ner en liten perfekt stickad babymössa i en låda som tidigare innehållit det mesta man behöver för att tillverka vin? Hur tänkte hon där? Jag är nästan säker på att hon var ganska nöjd när hon kom på idén och jag kan nästan tänka mig att hon småskrattade för sig själv medan hon föreställde sig den lyckliga vinnarens min. Så outsägligt listigt! Så otroligt 60+ Hon hade till och med slagit in paketet i presentpapper! Allt för att förhöja effekten. Men vänta bara! Nästa gång det drar ihop sig till lotteri ska den vithåriga maffian få tillbaka med samma mynt. Ge mig bara 20 år att vidareutveckla mitt sinne för humor så ska jag minsann visa vem som kan vara listig! Skrattar bäst som skrattar sist…

 

 

/ Linda

Förvisad till köket

Här sitter jag nu i min ensamhet. Förvisad till köket. Det är synd om mig! Ja usch så synd det är om mig – här har jag ju inget annat att göra än att äta lite fredagschips. Eventuellt tar jag en fredagsöl på det. Ni kanske undrar varför jag sitter här och beklagar mig? Om inte drar jag hela storyn ändå:

Resten av familjen, dvs. man, barn och hund tittar som bäst på Fångarna på fortet, ett program som när det utformades inte hade mitt veka hjärta i åtanke. När jag tittar känner jag varje obehaglig kackerlacka som faller ner på de stackars tävlandes ryggar. På samma sätt kväver jag nästan mig själv av medkänsla när de tvingas dyka genom trånga vattenfyllda rum. Följden av detta blir att jag kan sitta varken stilla eller tyst och det uppskattas inte av min lilla familj. Alls. Så vad händer? Mamma Linda uppmanas vänligt men bestämt att avlägsna sig.

Lite kluven är jag allt: ska jag vara ledsen över att jag inte får vara med eller ska jag glädjas åt friden i mitt lilla kök? Även om det är ett svårt dilemma tror jag nästan att jag får gå på det senare. Frid är sällan fel! För att inte tala om fredagschips. Och en öl.

God Natt!

/ Linda