Egentligen rör det sig kanske om perspektiv. Om vår växande oförmåga att vrida och vända på saker och ting. Om ovanan att alltför lätt köpa de argument som i raka led radas upp framför oss och våra fötter. Och det att vi i jakt på eventuella alternativ, alltmer drar oss för att se bakom eller under argumenten. Vi har tillåtit oss att bli bekväma.
Det vi då ofta förbiser, är att solen faktiskt inte bara skiner ovanpå eller bredvid bron – utan också under den. Det beror bara på var du själv befinner dig och vart du är beredd att bege dig. Igår till exempel, en sen kväll i juli. Då skulle jag ha gjort vad som helst för att få fortsätta min båtresa ut i världen. För att fortsättningsvis och med nya ögon få betrakta den.
I annat perspektiv.
/ Linda
Igår öppnade jag taket på min lilla bil och körde 80 kilometer längs vindlande små vägar. Efter det gick jag 6 kilometer, under klarblå himmel och med en sol som vänligt värmde mig i nacken. För att sedan avsluta med att under samma ändlösa himmel och strålande sol lägga mig och sova en halvtimme i hängmattan.
Linda gillar läget 