Skalpell – tack!

Med största stolthet och glädje kan jag nu meddela att Lindas Laparoskopi AB snart öppnar i en by nära dig. Vid LL AB kan man boka in sig för ingrepp såsom blindtarmsoperationer, gipsning av extremiteter och vid behov amputationer. Jag gör även vissa neurologiska konsultationer och operationer samt hjärtkirurgi och transplantationer.

Referenser finns ännu inte att tillgå men de tio första patienterna erhåller rabatterat pris, 20 % på alla suturer samt på inledande blodtransfusion (efter tre liter ytterligare 50 %). Patienterna erhåller därtill fri keps med texten I Love LL (röd text på vit botten) samt munskydd i valfri färg.

Önskas ingrepp som inte finns listat ovan ber jag om att få återkomma efter att jag sett färdigt följande säsong (10) av Greys Anatomi. Jag kan nästan garantera att jag då besitter den kunskap som krävs.

Vänligen,

Hobbykirurg (och Netflixberoende) L. Ahlbäck

 

 

 

 

Kära Gud

lgDu vet hur vi mänskobarn ibland kan drabbas av ett våldsamt och primitivt begär? Så intensivt, att det nästan tar andan ur en. Och så kraftigt, att det nästan förgör en. Begär som förleder oss att tro att vi inte kan leva utan det som vi för just den stunden begär. En man. Eller en kvinna. Ett annat liv.

Eller, vad vet jag … en 55-tums tv?

Och ja, det drabbade mig. Förlåt. Under månader har jag försökt fördriva det. Intala mig själv att min personliga lycka inte hänger på möjligheten att se film på storskärm. Att Netflix i 32 tum är allt vad en kvinna behöver

Men vad är det Du brukar säga om oss tvåbenta stackare, anden är villig men köttet är svagt? Verkligt verkligt svagt, har det visat sig.

Vilken tur då, att jag och mitt svaga kött från och med idag har en STOR tv att sjunka ner framför.

Med vänlig hälsning,

Linda

 

 

Hjälp mig härifrån…

Efter en kort överläggning på tre man hand beslöt mina lungor och jag att villa-avslutningen skulle tillbringas hemma och inte på den villa dit vi skulle ha tvingats ta oss i öppen båt. I 20 m/s. Och ösregn. När vi skickade iväg resten av familjen tyckte både lungorna och jag att vi dragit det längsta strået. Hunden som inte hade rösträtt och därför inte blivit tillfrågad menade att han gärna hade åkt över istället för att vara fångad här med oss, men det hade han inget för. Några timmar senare när vinden mojnade och kvällssolen försiktigt vågade sig fram kändes med ens vårt strå något kortare. Men nu blev det så här.

Frånsett ett antal mindre psykbryt hade min kompis Netflix och jag en helt okej kväll. Och ur forskningshänseende mer än det: en riktigt bra kväll. Vi lyckades nämligen identifiera flera områden som kunde undersökas när det kommer till amerikansk helylle-tv. Här finns underlag till hur många undersökande artiklar eller avhandlingar som helst! Som till exempel:

  1. Hur kommer det sig att dygnet i en amerikansk fiktiv småstad består av oändligt antal timmar? (finns ingen hejd på vad de hinner uträtta på ett ynka dygn)
  2. Hur kommer det sig att varenda kotte varje dag: morgon, middag, kväll, har råd att äta ute? (trots att de är single moms, dads och whatever)
  3. Varför bär huvudpersonen alltid en take-away kaffemugg? (oavsett tid på dygnet, oavsett var hen befinner sig)
  4. Hur stor kan en take-away kaffemugg bli? (och varför görs de så stora?)
  5. Hur många parader arrangeras per fiktivt år i fiktiv amerikansk småstad? (och hur kan det komma sig att alla genomgående ställer upp på att klä ut sig i diverse outfits?)
  6. Varför försöker man aldrig (seriöst) få det att se ut som om snö faktiskt är blöt och svinkall? (utan enbart småmysig. Och härlig. Kort sagt något vitt i vilket någon aldrig någonsin fryser.)
  7. Varför är Netflix beroendeframkallande?

Där har ni något att gräva i! Och medan ni gör det ska jag återgå till att försöka få mig frisk.

Så här kan det ju inte fortsätta.

 

 

Saker jag önskar att någon hade berättat för mig

 

  1. Hur stor du än är blir du jätteliten. När du är sjuk.
  2. Mammas mat är alltid bäst. Utom för ditt egna barn som går i en byskola, då är skolköksans mat bäst. Alltid.
  3. Din pappa kommer aldrig att upphöra med sina uppmaningar om att du ska klä på dig mer. Spelar ingen roll att han är nästan 80 och du är en bra bit över 40. Skicket på dina lungor och njurar kommer fortsättningsvis att utgöra prioritet nummer 1 för honom.
  4. Din mamma kommer aldrig att sluta mata dig. Du kan ju gå och dö av undernäring. År 2016. I Norden. (därför hämtar hon också våfflor åt dig, då du är sjuk)
  5. Livet blir automatiskt inte lättare för att du blir äldre. Snarare svårare eftersom du måste fatta de flesta besluten själv. (Utom tidpunkten för när du ska äta förstås, vilket din mamma sköter om. Och besluten om klädsel, där din pappa tar hand om det hela så att du i misstag inte ska bli för kall.)
  6. När du blir sjuk och därmed jätteliten, är det bra med någon som berättar för dig att allt kommer att bli bra.
  7. När någon berättar för dig att allt kommer att bli bra ska man tro på dem. Redan med det känns allt mycket bättre.
  8. Man kan överdosera Netflix. (fast det kunde någon egentligen inte ha berättat, eftersom Netflix inte fanns förr i världen.)
  9. Medan man överdoserar Netflix måste man komma ihåg att med jämna mellanrum byta sida i soffan. Annars är risken överhängande för att man får nackspärr. Och då blir det ännu mer synd. Om dig.
  10. Solen skiner alltid. Åtminstone under de dagar då du får antibiotika där det i bipacksedeln står att man inte ska utsätta sig för starkt solsken.

Sen finns det ju förstås miljoner andra saker som skulle ha varit bra att veta, men det får vi ta en annan gång. Nu ska jag byta sida.

I soffan.