Tack Gud för målartejp

Det finns några saker som man som mor till ett pysselglatt och utklädningsberoende barn inte kan leva utan. Eftersom utrymmet i bloggen är begränsat räknar jag inte upp alla utan går direkt på Numero Uno, favoriternas favorit i kubik: målartejp. Under de senaste åren har vi haft rullar med målartejp strategiskt utplacerade här och var i huset och vi använder det till allt: för att tejpa fast gradbeteckningar, hänga upp skyltar, fixa trasiga leksaker. You name it och lite till. Är den sönder? Vänta, mamma hämtar målartejp! Vill du leka polis som nyss blivit utnämnd till kriminalkommissarie? No problem älskling – mamma har tejpen här!

I det här huset värdesätter vi målartejp och vi är medvetna om att den på riktigt är värd sin vikt i guld. För egen del hyser jag planer om att så småningom ta ett sabbatsår och skriva  den ultimata handboken. Den ska heta 1001 sätt att använda målartejp och alla tillämpningssätt skall nogsamt fotograferas och dokumenteras i vackra och välkomponerade bilder. För tillfället skriver jag ansökningar till diverse fonder och stiftelser i förvissningen om att jag kommer att tilldelas lämplig summa. Vem skulle neka mig det –  när min bok i det närmaste kan betraktas som ett värdefullt bevarande av kulturarv? Jag är nästan helt säker på att utan målartejp stannar det finländska samhället.

Vill du berätta om hur och i vilka syften som just du använder målartejp, så kan du gärna maila mig på linda@utanmalartejpstannarfinland.fi. Alla tips kommer att publiceras i min kommande bok och som belöning får ni tipsare en alldeles egen rulle målartejp. Med denna rulle är ni sedan välkomna att anmäla er till en av mina kommande workshops som arrangeras i samband med boksläpp: ”Målartejp som mammans bästa vän” ”Världen behöver målartejp” eller ”Målartejpa mera”.

Hör av Er!

 

 

 

 

 

 

 

/ Linda

Pärlplatteträsket

Under de senaste dagarna har min son utvecklat ett oroväckande beroende. Jag känner igen tecknen eftersom det inte är första gången han blir beroende av någonting. Under årens lopp har han kämpat mot såväl bondgårdsdjursberoende som polislegoberoende och den här resan ser ut att bli minst lika svår. Som en förstående mor vill jag gärna finnas där för att stötta honom när begäret blir för starkt, men tyvärr får jag alltför många gånger se mig besegrad.  Mentalt försöker jag nu ladda upp för en kamp mot, håll i er nu, pärlplattan.

Här skulle helst pärlas alla tider på dygnet. Soldater, traktorer, flygplan, stjärnor… You name it och lite till. Och ja, jag kan hålla med om att det är en mycket kreativ syssla och egentligen kunde jag låta honom hållas. Men på något vis blir jag alltid förr eller senare involverad i processen. Först och främst av naturliga orsaker, jag har en inkomst som kan finansiera hans beroende. Men också av rent praktiska orsaker, det vill säga för att utföra de tråkiga inslagen i pärlandet. Till mina främsta uppgifter hör därför idag lokalisering av pärlor i rätt kulör. Av nyligen gjord erfarenhet kan jag dessutom berätta att i ett ämbar med 15 000 pärlor finns de pärlor man vill ha alltid på botten av nämnda ämbare. Alltid.

Men jag ser ändå ljust på framtiden och jag måste tro på att det finns ett liv efter pärlplattan. Och i det livet mina vänner, kommer jag att äga en finmotorik som världen aldrig tidigare skådat. Utvecklad och finslipad genom hanteringen av tusentals och åter tusentals små pärlor. Ha!

God Natt,

/ Linda

Lurad!

Neeeeej! Det blir inget vin! Någon har helt kallt lurat mig och istället för en jässats placerat en stickad liten BABYMÖSSA i pafflådan. Hur kan någon göra så här mot mig? Fatta vilken besvikelse – nu måste jag ju KÖPA 25 liter vin! Och hur dyrt blir inte det? Jag VISSTE att jag inte skulle ha litat på en skara där majoriteten av församlingen utgjordes av kvinnor i åldern 60+. Mark my words: du skall alltid vara på din vakt när du möter en äldre kvinna. Alltid. Vänd aldrig ryggen mot henne. Köp inga lotter ur hennes hand.

Men ändå… lite måste jag ju skratta. Hur kommer man överhuvudtaget på tanken att smuggla ner en liten perfekt stickad babymössa i en låda som tidigare innehållit det mesta man behöver för att tillverka vin? Hur tänkte hon där? Jag är nästan säker på att hon var ganska nöjd när hon kom på idén och jag kan nästan tänka mig att hon småskrattade för sig själv medan hon föreställde sig den lyckliga vinnarens min. Så outsägligt listigt! Så otroligt 60+ Hon hade till och med slagit in paketet i presentpapper! Allt för att förhöja effekten. Men vänta bara! Nästa gång det drar ihop sig till lotteri ska den vithåriga maffian få tillbaka med samma mynt. Ge mig bara 20 år att vidareutveckla mitt sinne för humor så ska jag minsann visa vem som kan vara listig! Skrattar bäst som skrattar sist…

 

 

/ Linda