Till framtidens beslutsfattare

”En kommunalpolitiker i ett representativt politiskt system är invald för att jobba för kommuninvånarnas bästa och att utgående från tillgängliga fakta fatta beslut med det målet i ständig åtanke. När nya fakta tillkommer i ett ärende bör ändå politiker kunna vara beredda att omvärdera en tidigare åsikt, och även ändra åsikt i en fråga. Detta borde inte vara kontroversiellt på något sätt utan är i allra högsta grad något som man borde kunna förvänta sig av folkvalda representanter.”

Texten ovan är direkt klippt från sammanfattningen av rapporten ”Följderna av en folkomröstning” (ÅA, 2021), en rapport som flitigt lyfts fram de senaste veckorna. Eftersom undertecknad inte ställer upp i årets kommunalval har jag gjort mitt bästa för att stå bredvid de diskussioner kring konsumentupplysning och olika frågeställningar som aktualiserats. Men eftersom jag trots allt har två fullmäktigeperioder bakom och är övertygad om riktigheten i det inledande citatet, vill jag från min horisont ta tillfället i akt och ge framtidens beslutsfattare lite färdkost på vägen.

Inledningsvis vill jag säga tack till er alla som oavsett parti väljer att ställa er till förfogande! Det är ett utmanande uppdrag ni är beredda att ta emot. På era valfoton och affischer ser jag därför mer än era leende ansikten. Jag ser viljan att ta ansvar, att göra ert bästa för kommunen och för oss alla som bor i den. Det är stort. Just nu är ni taggade, uppspelta rent av! Ni talar om allt det ni vill åstadkomma. Om saker som är viktiga för er och frågor som ni kommer att lyfta.

För er som efter den 13:e juni kan konstatera att ni fått kommuninvånarnas förtroende, kommer det första året att passera i en adrenalinhög räcka av information och möten. Det är mycket nytt att ta till sig, mycket att lära. Ni kommer att märka att lokalpolitik är givande och roligt, men samtidigt inse att politiken även är utmanande, långsam och svår. Ni står nämligen inte ensamma där. Era vallöften ska med ens fogas samman med de övriga förtroendevaldas. Alla med sina värderingar och sin personliga syn på vad ”det bästa för kommunen är” och alla med sin ideologiska partilinje. När du kommer så här långt behöver du kunna föra en dialog. Du måste kunna prata för din sak, men det som många gånger är ännu viktigare är att kunna lyssna in människorna omkring dig. Och under tiden som alla dessa samtal förs svävar den krassa verkligheten högt över era huvuden: kommunens budgetramar som har all makt att höja eller sänka era löften och planer. Som förtroendevalda kan vi lova i princip vad som helst, men ekonomin har alltför ofta sista ordet.

I den kommunala ekvationen finns det alltså många faktorer och intressenter att ta i beaktande. Det är du, ditt parti, andra förtroendevalda, deras partier, den ekonomiska verkligheten, tjänstemännen, regionen och naturligtvis orsaken till att ni befinner er där ni gör: kommuninvånarna som har gett sin röst till alla er förtroendevalda. Det är här jag kommer tillbaka till inledningscitatet.

Under de kommande fyra åren kommer du vid någon tidpunkt att märka att rösterna och viljorna omkring dig blir väldigt många. Det blir kanske svårt att avgöra vad som är det centrala och vem som ropar högst. Och jag tänker att det är just i det här skedet som det kommer att krävas som mest av dig. Utgående från all information du fått ta del av och alla förväntningar som ställs på dig, behöver du kunna fatta beslut som du kan stå för. Jag tänker att det också är här som det krävs som allra mest av kommuninvånarna och de andra intressenterna som står runt omkring dig. Jag vill nämligen inte tro att de personer vi väljer in blir valda enbart på grunden av endast en sakfråga, utan att vi väljs på bredare grund än så. Att det hos kommuninvånaren ändå ska finnas en tanke om att den person som hen väljer att rösta på, ska genomföra sitt uppdrag omsorgsfullt. Och med det menar jag att personen på ett gott sätt verkligen ska vilja och kunna sätta sig in i olika ärenden.  

Du kommer att märka att vilken kommunal fråga det än gäller, är det sist och slutligen svårt att avge ett bergfast ja eller nej. Så här är det eftersom väldigt få frågor är svartvita då vi befinner oss i ett samhälle som inte är statiskt utan i ständig förändring. Världen krymper, reformer på olika nivåer äger rum, sätten att arbeta förändras. Människor föds och människor dör.

Jag har vid tillfällen informerats om att man som förtroendevald behöver jämföra sin situation med att stå inför prästen. Att man måste kunna svara ja. Eller nej. Min uppfattning skiljer sig något där. Som förtroendevald behöver man först och främst kunna ge ett övervägt och noggrant formulerat svar som visar på att man satt sig in i den aktuella frågan och beaktat olika alternativ. Vi borde egentligen väldigt sällan kunna lova ett absolut ja eller nej till någonting förrän vi grundligt tagit oss an en fråga.

Oavsett vad det än gäller i en kommun eller världen som sådan, tänker jag också att det sällan blir bra om vi försöker binda människor till någonting. Det är min uppfattning att gemensamma värderingar ska bära oss framåt i våra handlingar och inte binda fast oss, istället för att binda behöver vi kunna visa på och lyfta fram det positiva med just vår lösning på en fråga.

Med de orden upprepar jag mitt tack och säger lycka till åt alla er kandidater! Och till er som kommer över den magiska gränsen för antalet röster i er kommun: ta del av all information ni får tillgång till. Lyssna in människor och olika alternativ. Fatta beslut utgående från det. Och gör ert bästa.

Mer kan man inte.

Linda Ahlbäck, snart pensionerad lokalpolitiker, Korsholm

Bära eller binda – en betraktelse från andra sidan

Före jag inleder min betraktelse ska jag med anledning av rubriken lugna er, jag är ännu inte död. Med den ”andra sidan” syftar jag istället på det att jag snart befinner mig på andra sidan lokalpolitiken. Istället för död känner jag mig alltså väldigt, väldigt levande.

I de två senaste kommunalvalen har jag ställt upp som kandidat. En kandidatur som resulterat i två fullmäktigeperioder fyllda av lärdomar och positiva utmaningar men också av frustration, irritation och till sist uppgivenhet. Det blir lätt så när man ska befinna sig tillsammans med många människor som alla vill åstadkomma något bra. Ni förstår, ”bra” kan innebära diametralt olika saker för olika människor. Lägg då till det att pengarna inte alltid räcker till det man vill göra och att viljorna stundvis går isär.

Speciellt det där med viljorna kan vara en hård nöt att knäcka, eftersom det inte bara är den egna och väljarnas vilja som behöver beaktas utan också många andras. Man behöver förhålla sig till övriga förtroendevaldas viljor och önskemål men också till kommuninvånarnas, alla de som gärna vill få den service de anser sig berättigade till. Tjänstemännen vill att man gör ansvarsfulla beslut och olika parter i de samkommuner som man ingår i, förväntar sig att man agerar för helheten och regionens bästa. Förutom dessa viljor har vi naturligtvis också det egna partiets nationellt ideologiska linje som den enskilda förtroendevalda ska omfatta och gärna följa men också den så att säga lokalkommunala partilinjen. Och slutligen, så som det förhåller sig i vår kommun och kanske även i andra: partiet på den så att säga lokal-lokala nivån som jobbar för den del av kommunen där man befinner sig. Ofta en av de tidigare kommunerna som i något skede gått samman i större.

Och mitt i allt detta står – du. Eller som det för min del har varit – jag. Man står där och försöker bilda sig en uppfattning om vad som behöver göras för att i slutänden få det bra för så många människor som möjligt. När man inte kan göra det som behöver göras, så gör man istället det man kan. Och när man inte ens kan göra det, så gör man till slut det man måste.

Nu har jag irrat lite i tankegångarna, förlåt mig, min huvudpoäng rör egentligen ideologi och partitänk och en fråga som jag under åren allt oftare stannat upp vid: var går gränsen mellan att bära och att binda? Själv tänker jag att i den bästa av världar ska ideologi och gemensamma linjer bära oss i det som vi företar oss. Jag tänker att exempelvis ett parti ska förena oss genom de gemensamma mål vi arbetar för och att partiets värderingar är så viktiga för oss att de bär oss framåt i arbetet. Inte att de binder oss och våra föresatser så att vi ibland kanske upplever att vi tvingas att avstå från oss själva och den uppfattning som vi trots allt bildat oss.

Bära eller binda, när övergår det ena i det andra? Eller gör det alls det, är det istället den enskilda individens perspektiv som genom samlad kunskap och nya erfarenheter förändras så att hen till slut upplever sig bunden av det som tidigare burit henne?

Ja jag vet inte. Det jag vet är att lokalpolitik är en helt egen bransch som jag misstänker att alla människor inte är skapta för. Jag är det exempelvis inte. Däremot tror jag att alla ändå, i något skede av livet, borde pröva på det så att man får känna på den typen av utmaningar som man förutsätts hantera i denna snåriga skog av viljor. När vi nu närmar oss kommunalvalet är jag alltså glad över att vi i vår kommun har så pass många som vill göra det här, som antingen ställer upp för första gången eller för omval. Även om jag i ärlighetens namn är mest glad över att jag själv inte gör det…

Lycka till!

Kom ihåg att inte glömma bort – dig själv

h. Linda S.G.L.P.P. (Snart Glad Lokal Politisk Pensionär)