Ja jag erkänner, jag gjorde det. Ändrade inställningarna från ”privat” till ”offentligt” vilket nu gör att alla mina Facebookvänner den 13 april (förhoppningsvis) kommer att känna ett tvingande behov av att komma ihåg mig på min födelsedag. Varför ändrade hon just nu, kanske ni undrar. Om mänskan hittills tagit sig genom sina födelsedagar utan klang och jubel kanske hon kunde fortsätta med det? Nej det kan jag inte och jag ska förklara varför:
Jag fyller 46. Ett ganska lagom ojämnt men ändå jämnt tal. Här borde väl ingen hund ligga begraven eller någon kris gömma sig? Nej i och för sig gör det väl inte det, ändå har det slagit mig att jag aldrig mer kommer att befinna mig så här nära fyrtio. From now on är jag dömd till att under några år ”närma mig femtio”: Mittilivet. Femtio är det nya fyrtio. Jada jada och blaha blaha.
Men varifrån kom det HÄR?
Säg det, den som vet. Jag som till och med stämplat mig själv som en late bloomer. Som någon som blir bättre med åren. Men tänk om det här bara funkar under de 45 första? DÄRFÖR ändrade jag inställningarna: för att få hjälp med att embrejsa livet (och åren som fattas till femtio).
Överraska mig alltså. Den 13 april. Linda 46 år på det femtionde.
Tack på förhand!
(nu ska jag glömma bort att jag skrivit det här så att jag kan blir riktigt stjärnögd och till mig om någon vecka, men känn ingen press…)
Linda gillar läget 