”Do. Or do not.”
Våra påsklovsmorgnar har sina alldeles egna ritualer. Långfredagen inleddes exempelvis med Arkiv X (några av de allra första gastkramande avsnitten från säsong 1). Och påskdagen, dvs idag, tillägnades The Empire strikes back. Även om jag inte är ett naturligt fan av George Lucas och hans rymdepos, så kom jag under ett ögonblick väldigt nära både honom och Yoda som då förmanade Luke: No. Try not. Do… or do not. There is no try. Fatta att det kan finnas så mycket visdom i en sådan liten (grön) kropp! (eller kanske i Lucas då, som skrivit replikerna åt Yoda)
Även om jag själv brukar framhäva (speciellt åt Ahlbäck d.y.) att man inte kan göra mer än att försöka. Att det är gott nog, så finns det en viss skillnad i att verkligen bestämma sig för någonting. Eller att avstå. Vill man få bra betyg? Läs. Vill du vara en bra mänska? Bestäm dig, och var det.
För egen del har jag den senaste tiden grunnat på det här med föräldraskap i allmänhet och att vara en bra mamma i synnerhet. Jag har försökt, men kan jag säga att jag har försökt tillräckligt? Hur kan man veta det?
Jag vet inte.
Men det jag vet är att om bara någon månad ställer sig min ”inte fullt så lilla unge längre” på hållplatsen på andra sidan vägen för att vänta på bussen som ska ta honom till högstadiet. Och då skulle man ju gärna vilja vara trygg i att man har förberett honom väl för också det sammanhanget.
Det räcker kanske inte med att säga may the force be with you?