Om Gud finns. Ibland är jag helt övertygad om att så inte är fallet. Speciellt när jag ser och läser om vad som händer runt om i världen. Där det finns alltför många barn och vuxna som blir dödligt sjuka. Alltför många mänskor som av olika orsaker tvingas leva på gatan. Mänskor som plågas, utnyttjas och blir ifråntagna sitt mänskovärde på det mest förnedrande sätt.
Å andra sidan finns det stunder när jag inte kan föreställa mig att han inte skulle finnas. När jag möter mänskor som mot alla odds lyckats fly från krig för att bygga upp sina liv igen. Eller när jag runt omkring mig ser allt det vackra som omger mig. Som ikväll när vi med båten åkte hemåt över det sommarblå vattnet. Hur skulle han inte finnas då?
Men ja, det är väl därför som man kallar hela konceptet tro, ingen vet egentligen utan många av oss möter Gud enbart i de formella traditioner som vi fortsättningsvis håller oss till. Vid dop, bröllop och begravningar. Glada begivenheter och sällsamt sorgliga sådana, sådär som livet i allmänhet är. Lite av allt, skratt och gråt.
Så om jag skulle tro fullt ut är det kanske så som jag föreställer mig att Gud vill ha det, lite av allt. Var snäll mot din nästa. Ta hand om varandra. Du skall inte dräpa utan värna och vörda livet i alla dess former.
Skulle jag tro fullt ut, skulle jag tro på en Gud som är barmhärtig och god. Som vill vårt väl. Som ser oss och hör oss samtidigt som han förväntar sig att vi ska göra just detta: respektera varandra och vara goda mot varandra. Inte skada någon annan, varken verbalt eller fysiskt.
Jag skulle tro på en Gud som ser den kamp det kan innebära att vara en mänska som inte passar in i ”normen”. Och han, min Gud, skulle ge tröst och säga att det aldrig är ett brott att älska en annan mänska. Han skulle istället säga att han älskar oss, alla hans minsta.
Och vet ni, jag tror faktiskt inte att min Gud skulle kalla HBTQI-personer ”avskyvärda”. Inte heller tror jag att han liksom en del insändarskribenter skulle använda sig av bibelcitat för att jämställa dessa samma HBTQI-personer med ”hundar, trollkarlar, otuktiga och mördare”.
Men det är ju jag.
Linda gillar läget 