• Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Du vet det, och jag vet det

    juli 6th, 2018

    Sa han, läkaren. Men det var domedagspredikan och nu pratar vi inte mer om det. ”Vem är jag förresten att säga åt dig hur du ska leva, jag som ser ut så här?” sa han sedan, och klappade sig förnöjt på sin egen lilla trivselmage. Efter det diskuterade vi vidare. Om det där med att ta hand om sig själv och sin kropp. Om motion, vikt och andningsövningar. Allt för att undvika att de sista åren blir, som han sade … blå.

    De som känner mig vet att jag är en ganska slemmig typ. För många år sedan uttryckte sig till och med en (annan) läkare på det sättet i det intyg han skrev för vidarbefordran till skolan: ”Linda är en mycket slemmig flicka”. Tur att vi har humor hela bunten och förståelse för att språk har sina utmaningar, annars kunde vi lätt ha blivit stötta över hans formulering.

    Men nu slirar jag som vanligt iväg. Den poäng jag försöker få fram är hur befriande det var att få sätta sig ner framför en läkare som pratade klarspråk. Som på riktigt var intresserad av mig och mitt mående. Som inte bara gick genom den årliga checklistan utan också tog sig tid och därför lärde mig nya saker om det tillstånd som jag ändå levt i och med i hela mitt liv: ”Hur är det med hjärtat – har du det på fel sida?” frågade han. Men nej, det kollade man tidigt upp att så inte är fallet. Även om det finns sådana av mina tämligen sällsynta diagnoskollegor som också lider av situs inversus med spegelvändning av de inre organen. Mitt hjärta slår där det ska. Ibland alldeles för mycket för saker som det kanske inte borde varva upp för, men också det är en annan historia.

    Primär ciliär dyskinesi. Immotile cilia syndrome. Kartageners syndrom.

    Den som inga fungerande flimmerhår har, den får gå … längre och fler sträckor alltså. Äta inte fullt så mycket gott. Och hålla igen på procenterna. Fast gällande det tror jag absolut att jag håller mig till forskningen som konstaterat att ett glas rött om dagen kan vara lika bra för hälsan som motion. Vetenskap är ju trots allt vetenskap och vem är jag att bestrida den?

    Annars som vanligt, over and out.

     

     

     

  • Om du rör mig brister jag

    juni 28th, 2018

    Ända sedan jag var liten har jag räknat mina år i läsår och inte i kalenderår.  I mitten av augusti har jag kastat mig ut mot nya äventyr för att sedan avrunda det hela i slutet av maj. De månader som sedan följer, juni och juli, är mina bonusmånader. Månader då jag förhoppningsvis får tid att andas. Tid att gå igenom allt det som har hänt för att sedan övergå till att se fram emot allt det som kommer att hända. Det vill säga det som jag är medveten om och därför kan förbereda mig på. Det mesta som ligger framför mig har varken jag eller någon annan klart för sig, tackochlov.

    Tackochlov, skriver jag. Om jag ifjol hade vetat om allt det som jag under det kommande året på något vis skulle behöva möta, gå genom eller förhålla mig till, så kanske jag hade tvekat inte bara en utan flera gånger. Allra helst hade jag kanske låst dörren, dragit ner gardinerna och inväntat ett annat år. Ett snällare år. Ett år då ingen hade behövt bli sjuk. Och ett år då mänskor hade lyssnat till varandra i akt och mening att verkligen höra vad den andra sa. Istället för att stänga in sig i sina egna sanningar.

    Ett bättre år.

    Men nu är det gjort och liksom alla andra år så är det snart bakom mig, jag måste bara få det ur systemet först. Helst under kontrollerade former, så snälla rör mig inte.

    För då brister jag.

     

←Föregående sida
1 … 48 49 50 51 52 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

  • Prenumerera Prenumererad
    • Linda gillar läget
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Linda gillar läget
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält