Efter otaliga halvtaskiga somrar. Efter år av råa julikvällar, myggor i miljarder och täta moln så långt våra ögon kunnat skåda, slog vi äntligen till och beställde i våras ett uterum. Passande nog med namnet ”Glädja”, Ilo. I vårt uterum ska vi nämligen bara vara glada. Vi ska dricka vin, umgås och se på stjärnorna. Och det bästa av allt? Vi ska vara gosigt varma och myggfria medan vi gör allt det där. Och om vädret (mot förmodan) någon dag är behagligt, kan vi bara öppna upp en av de många skjutdörrarna av glas och släppa in värmen.
Nu vet vi ju alla hur det gick med just den här sommaren. Vi bygger i bastuvärme. I strålande solsken. Och här finns inte en mygga så långt ögat kan nå. Egentligen skulle det räcka så här, med takstolar och stolpar, men vi får väl lägga dit det stackars taket och skjutdörrarna för syns skull.
Det är nu ni kan tacka oss, förresten. För värmen under de här månaderna och för att sannolikheten för att det någonsin kommer att bli en kall sommar igen är försvinnande liten. Varför skulle det?
När vi för er skull har garderat oss och betalat loss vädrets makter.
(tack kan med fördel förmedlas i fysisk form, drick- och ätbart blir bra)
Linda gillar läget 