Kära köpmän och stormarket-ägare:
Eftersom mina fingrar inte är gröna utan mer exakt skiftar i blåsvart, bestämde jag mig häromveckan för att köpa jordgubbar. Gubbarna köpte jag utanför ett av era varuhus (vilket varuhus är inte viktigt, same, same but different) och vandrade sedan in i ert luftkonditionerade paradis för att köpa frysaskar i lämplig storlek och mängd.
Jag är medveten om att ni nyss renoverat och svängt om i princip alla era hyllor, så jag tog riktning åt det håll där jag hade för mig att askarna nu skulle befinna sig. När jag väl kom fram (varför gör ni era hus så stora?) kunde jag konstatera att där fanns en hel del. Utom det som jag skulle ha. Så jag svängde om för att gå tillbaka och lokaliserade oförhappandes askarna nästan direkt innanför den dörr genom vilken jag kommit in (oddsen, liksom).
Ni hade många askar, tack för det, men inte den storlek som jag skulle ha. Ni förstår, vi är en liten familj och behöver inte så maffiga doningar till vår sylt. Så efter en inomhuslänk på ca 2 kilometer (igen: varför så stort?) kapitulerade jag och närmade mig en av butikstanterna som så lägligt stod och packade upp varor: ”Kan du säga mig om ni har frysaskar i mindre storlek?” frågade jag snällt. För så ska man göra. ”Nej tyvärr, vi fick inte in några sådana.” Så då frågade jag: ”Men har ni kanske av något annat fabrikat?” varpå hon svarade: Jo, det har vi, de finns…
Ja gissa var de fanns? En halv kilometer i motsatt riktning. Exakt i den delen av butiken från vilken jag för en stund sedan kom lunkande efter min första resultatlösa runda. Men vad gör man när man har bestämt sig och behöver någonting? Man går. Snällt. Och hämtar.
Nu har jag alltså frysen fylld, men i mig gnager frustrationen vilket gör att jag känner mig manad att fråga följande:
- varför. VARFÖR: måste ni med jämna mellanrum flytta på allt och därmed på det grymmaste sätt omkullkasta vaneshopparens verklighetsbild?
Å andra sidan vet jag ju det, tanken är utformad exakt för oss vaneshoppare. För att vi ska handla nytt. Och annorlunda. Fler och dyrare saker. Ni köpmän ska ju också leva.
MEN OM JAG INTE VILL ATT DET SKA VARA SÅ HÄR?
Linda gillar läget 