Att dra ur motorvärmarsladden? Tillåt mig hrmphha indignerat: hrmphh! Det är ju faktiskt inte många gånger som jag glömt det. Och det är endast en av dessa få gånger som jag hann ända till sonens skolgård innan jag märkte att jag hade någonting hängandes och slängandes under bilen. Nur ein. Och ändå täcks först min far och fem minuter senare även min man häva ur sig att du kommer väl IHÅG att dra ur SLADDEN! Klart att jag gör. Nu gör jag det. Men jag kan inte garantera att jag gör det imorgon bitti. När sonen och jag där vid åtta-tiden hastar iväg ner till bilen för att i tid ta oss till skolan.
Orsaken till denna övernitiskhet gällande mina motorvärmarsladdurdragningsvanor (sanslöst imponerande ord by the way, finns det på riktigt?) går att finna i det faktum att jag imorgon ska färdas i min gamle fars bil. Ni behöver inte vara oroliga, min hedervärda och trogne Opel med anor tillbaka ända till 1900-talet går fortfarande klockrent som svensken brukar säga. Det är min mans svarta lilla gosebil som behagar krångla. Jag borde påminna honom om hans ord när han skulle köpa den: den ska bli min vinterbil. Okej, så långt var jag med. Men borde inte en vinterbil gå att köra på typ VINTERN? Eller har jag fel? Va?
Fast nu är väl inte läge att vara stingslig och småsint. Resultatet av det hela, however, är att min mans underbara fru (jag) ska låna ut sin bil och frun (fortfarande jag) i sin tur låna den gamle faderns. Jag är nämligen så pass storsint, att jag kan låna ut min strävsamma bil en dag eller två. Allt kommer att bli just fine – bara jag kommer ihåg att dra ur s l a d d e n.
/ Linda
Linda gillar läget 