Ett av samtidens större mysterium torde vara det varför sockor inte tål användning. None whatsoever. Speciellt pojksockor i storlek 30 + tycks ha en benägenhet att gå sönder där någonstans mellan butiken och hemmet. Om det skulle råka sig att de faktiskt skulle vara hela i den stund den lille pojken för första gången drar dem på foten, behöver man bara vända sig om och räkna till tio så har den minor detaljen automatiskt rättat till sig. Hål, hål, hål – och hål igen. Vi bär hem sockor i tre-pack. Fem-pack. Tio-pack. Enstaka par av varierande mängd bomull. Olika par i varierande mängd ull. Lycra-dito. Men ingenting håller. Och ja, jag är mot slit-och-släng grejer men då det inte ens löns att sy ihop de trettio miljoner hål som regelbundet uppstår. Syr jag ihop ett spricker nästa hål upp en centimeter till höger. Alternativt vänster. Alltså köper jag. Och slänger.
Så ibland frågar jag mig: är det något fel på just mitt barns fötter? Kan det vara så att vi bär på en mystisk gen i vår släkt? En gen som när den nedärvs i rakt nedåtstigande led medför abnorm tillströmning av frätande kroppsvätskor kring specifikt fotpartiet? Ja jesses. Vem vet. Men dyrt blir det i längden. Häromdagen bad jag min händige man att designa ett par plåtsockor men han menade att det inte är rätt mot barnet. Eventuellt också lagvidrigt. Så det hjälps väl inte annat än att fortsättningsvis bära hem sockpar efter sockpar. För alla eventualiteters skull borde jag också kanske begära löneförhöjning för att kunna finansiera denna överkonsumtion av fotbeklädnader. Måste bara klura ut hur jag ska lägga fram det hela i ett kommande lönesamtal.
Men ja – snart blir det sommar igen! Då slopar vi sockorna, kanske till och med skorna. Jag har hört att det är så bra för små barnafötter att gå barfota! (För att inte tala om hur billigt det blir för föräldrarna.)
/ Linda
Linda gillar läget 