Visste du mamma att det värsta som finns är när de snälla mänskorna blir arga? Då kan det bli JÄTTEBRUTALT!
Japp, det har jag inga svårigheter alls att tänka mig. Vi har väl alla en gräns som förr eller senare kommer mot. Och har man länge befunnit sig farligt nära den gränsen och mellan varven kanske till och med balanserat på den, då kan jag tänka mig att det lätt blir brutalt. Speciellt om man till sin läggning råkar vara lite på snällare sidan, så ”snäll” att man tackar och tar emot alldeles för länge. Även om det som man helst av allt skulle vilja göra är att blåvråla tills den andra personen faller baklänges.
Men imorse när dagen var ny, solen sken och Jaguaren njöt av rimfrost i sin päls – då var gränsen långt borta. På väg över bron var Brian Johnson den enda som blåvrålade.
Vi avslutade dagen som vi inledde den, med en tur över isen. Denna andra tur följde oss månen istället för solen och vinden var nästan vårljum över holmarna. Tidigare på dagen satt kråkorna och väntade på fisk vid pimpelhålen och örnarna svävade lugnt och avmätt över våra huvuden. Nu hade de alla vänt hemåt till natten och syntes inte till. Vargen som tydligen också traskat förbi här idag såg vi inte heller, lika bra det. Jag antar att varken han eller vi skulle ha uppskattat ett möte.
Linda gillar läget 