Hoppa till innehåll
  • Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Guld och andra tackor

    april 3rd, 2017

    Ni vet hur man ibland kan känna sig snudd på välbärgad? Till och med så pass stadd vid kassa att man blir lite smågirig och likt Farbror Joakim börjar fundera på hur man kanske ytterligare skulle kunna öka på sin rikedom? Men eftersom det ändå tagit en halv livstid att komma till den punkten skulle det sätt på vilket man gör det här gärna få vara tämligen riskfritt. Man har kanske inte ett halvt liv till på sig att korrigera eventuella förluster.

    Förr i världen, när såna som jag var unga, kunde man lägga sina surt förvärvade slantar på högräntekonto och kanske skrapa ihop en mark eller två på ett år. Men den tiden hade åtminstone undertecknad mest minustillgångar och inte plusdito. Och idag när alla räntor är så beklagansvärt låga att man nästan får betala för att ha sina pengar på banken, funkar inte ens det.

    Man kunde kanske köpa antikviteter, men då behöver man veta lite mer än att ”det här ser gammalt ut”. Eller så kunde man satsa på aktier, fast då borde man kanske uppdatera sina kunskaper om värdepapper. Det börjar vara en tid sen ”Nokia var ett säkert kort”. Konst? För en som tycker om solnedgångar blir det eventuellt inte så lukrativt.

    Men senaste vecka kom vi på det, mina kafferumskollegor och jag: den ultimata placeringen! Guldtackor. Man kunde ju börja lite lagom med en och sen arbeta upp kapitalet. För att samtidigt njuta av det hela kunde man till och med använda dem till något fiffigt – typ som kantstenar till rabatten. Fast om man betänker mängden tackor man skulle ha möjlighet att investera i är risken stor för att rabatten skulle behöva hållas i väldigt liten skala. Typ innehållande en blomma. Eller så lägger man tackorna runt påskgräset. Har man bara en tacka kan man lägga den ovanpå gräset. Eller under.

    Eller så glömmer man allt man någonsin tänkt om eventuella extra tillgångar och tar sig tillbaka till verkligheten. Speciellt om man har glömt sin plånbok hemma och inte har pengar nog att ens betala sin egen mat. Då man snällt måste be om lunchpengar av en av sina fellowkursdeltagare (tack Ulrica!) så inser man ödmjukt att den enda tackan som någonsin kommer att ta sig över tröskeln till åtminstone vårt hem inte lär vara av guld.

    Bäääh.

     

  • Jamen hur gör man då?

    april 2nd, 2017

    Inför alla större val görs opinionsmätning efter opinionsmätning. Med korta tidsintervaller kollar man upp hur kandidaterna ligger till bland väljarna. Marginalerna kan ibland vara obetydligt och gastkramande små och ibland är de så stora att man kanske på förhand tvingas inse att det eventuellt är kört för den egna kandidaten. Även om it aint over till the fat lady sings, eller som man säger på ren svenska: rösterna är räknade.

    Men hur gör man då när man bor i en liten by, i en lite större skärgård, i en något ännu större kommun? Eftersom musklerna och underlaget kanske inte är tillräckliga för fullskaliga opinionsmätningar får man kanske ta till gamla hederliga metoder. Man får fråga ”mannen på gatan”. Tyvärr har vi inga gator utan mest vägar (asfalt och grus), men jag kan tänka mig att vägar också är helt okej.

    Så vi går ut och frågar ”mannen på vägen”. Eftersom trafiken inte är så tät får man vid vissa tider på dygnet vänta ganska länge på mannen på vägen. Och då vill det lätt bli kallt, även för en i övrigt varm kommunalvalskandidat. Å andra sidan behöver man inte träffa på så många innan man når upp till det procentantal man behöver för att kunna bilda sig någonslags uppfattning om hur landet ligger.

    Skulle det vara så att det rör sig alldeles otroligt lite män – och kvinnor – på vägen, kan man också bege sig till den lokala banken och fråga där. Eller nej, den stängde dom så det går ju inte. Men man kan gå till butiken! Butiker har vi faktiskt två. I dem kan man säkert tillbringa någon timme för att kartlägga opinionen samtidigt som man kan köpa sig något gott att knapra på.

    Där har ni det, opinionsmätning old school. Inga webropolundersökningar. Inga telefondito. Pure villageversion: mouth to mouth. Såvida man inte har fallit för frestelsen och har munnen full av allt det goda man har inhandlat, då blir det lite svårt att prata. Men då kan man tugga färdigt och vänta någon minut innan man tar ny fart. I små byar känner vi nämligen varandra och har ro att vänta ut den andra.

    Av enbart gott hjärta vill jag nu ge er ett söndagserbjudande som ni inte kan säga nej till, vänligen läs nedan:

    Bor ni i en mindre by? Är ni nyfikna på hur ni ligger till i kommunalvalet? Har ni vägar och minst en butik? Och vill ni låna konceptet old school opinionsmätning?

    Varsågod!

←Föregående sida
1 … 125 126 127 128 129 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

  • Prenumerera Prenumererad
    • Linda gillar läget
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Linda gillar läget
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält