Vemod

Jag tänker att det kanske ligger i kontrasterna. Mellan sommarljus och vintermörker. Mellan ungdom och ålderdom – med mig själv just nu där mittemellan. I mellanskapet ser och upplever jag båda ytterligheterna och vad de för med sig. Jag ser tonåringen som i sommarnatten övermodigt gör friheten och livet till sitt. Men jag ser också mannen som under samma timmar summerar sitt liv, vad han har uppnått och hur han kommer att bli ihågkommen. Han vars syskonskara krymper och han som för varje årstid som går har färre vänner att besöka. Han som vill men kanske inte längre kan.

Kontraster berikar, ger livet ytterligare dimensioner och djup. Men samtidigt gör de i all sin skärande tydlighet också ont. För den som just då upplever – början eller slut.

Men också för den som står bredvid.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s