Ordlös

Så är det. Så har det varit en längre tid. Orden är inte bara lösa, de fattas mig. Och då blir det lätt lite jobbigt för en person som alltid har sagts vara bra på att uttrycka sig i skrift. Jag har inga uttryck kvar och inga uttryck betyder noll avtryck. Men intryck har jag i överflöd. 48 år av dem.

Tyst är jag. När jag sätter mig ner vid tangentbordet trasslar tangenterna in sig, vet inte riktigt hur de ska bete sig under mina ovana fingrar. Tveksamt funderar de om jag alls vet vad jag håller på med. Föreslår försiktigt olika saker som jag kunde skriva om, det där eller det där… Men ingenting lockar. I huvudet är det fullt och tomt på samma gång. Som om jag paketerat in och radat upp allt jag någonsin tänkt, känt eller varit med om så tätt, att man inte längre kan urskilja vad som finns där. Att, det finns något där. Jag är rädd att om jag tar ut någon del för att begrunda den, skriva fram den, rasar allt annat. Och jag vill inte rasa.

Jag vill veta vart jag är på väg.

2 reaktioner till “Ordlös

  1. Jag är glad att få läsa några rader från dig igen! De behöver inte vara många och de behöver inte vara speciella, bara de kommer från dig. Jag har läst dina två inlägg du skrivit efter det här, och jag hoppas och tror att skrivkrampen lossnat lite. ❤️

    1. Stort tack för din kommentar, den värmer hjärtat mitt! Den har lossnat lite, tack – så länge jag håller mig till korta texter… Må gott i sommarsolen ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s