Igår öppnade jag taket på min lilla bil och körde 80 kilometer längs vindlande små vägar. Efter det gick jag 6 kilometer, under klarblå himmel och med en sol som vänligt värmde mig i nacken. För att sedan avsluta med att under samma ändlösa himmel och strålande sol lägga mig och sova en halvtimme i hängmattan.
Och då tänkte jag, så snabbt vi ändå förlåter den kalla och obarmhärtigt långa vintern. Allt som krävs är en dag av sol och värme.
En dag, och allt är glömt.
/ Linda