Shake it ´til you make it

För några dagar sedan köpte jag mig ett nytt pennställ. Svart, snyggt och försett med texten ”Do 1 thing at a time and do it well.” Med tanke på att hösten med all sin kraft snart kör igång, så kände jag ett obegripligt begär efter just det pennstället som i all sin enkelhet ska kunna påminna mig om att bromsa in när jag försöker göra alltför mycket samtidigt. Sådär som man kanske upplever att man ibland förväntas göra.

Ändå insåg jag idag att det finns uppgifter som man måste göra samtidigt för att de överhuvudtaget ska bli gjorda. Uppgifter när multitasking is da * (shit skulle det stå där, läs inte parentesen barn!). Det jag naturligtvis syftar på är traditionella hushållssysslor som vikning av tvätt, strykning och mangling. Detta ledde till att jag idag har utvecklat det nya konceptet: Shake it ´till you make it.

Konceptet förenar dessa outsägligt tråkiga hushållssysslor med någonting som även det är svårt att motivera sig för ibland: träning. Du kan alltså förena nytta med nöje OCH välmående, tänk! Allt du behöver är:

  • en 12-åring
  • en smarttelefon inklusive högtalare
  • en mangel (begagnad)
  • ett strykbräde
  • ett strykjärn
  • obegränsad tillgång till tvätt

Har du allt detta? Då är det bara att köra igång!

Inled med att tvinga 12-åringen att göra en spellista på Youtube med såndär bra musik som mamma tycker om, du vet vad jag menar! Tvinga sen samma 12-åring att i sitt vansinnesråddrum leta efter sin högtalare. Gå därefter in i grovköket. Dunka tårna i allt bråte som ligger på golvet. Svär upprepade gånger från djupet av magtrakten (bra för diafragman) och gör samtidigt hopp på stället x flera. Upprepa hela serien tre gånger medan du söker dig fram till bänken där du ska hålla till.

När du kommit så långt inser du att din telefon snart dör, varför du slår dig tillbaka mot korridoren med riktning köket. Hämta laddare, börja om. När du äntligen pluggat i telefonladdaren i vägguttaget samt högtalare i telefonen och sökt fram spellista (som faktiskt blev grymt bra) så är uppvärmningen över och det är dags att inleda själva passet!

Plugga i strykjärnet. Trassla in sladden i strykbrädets underrede. Flytta strykbrädet (eftersom det står framför mangeln) dra undan foten när strykjärnet i blixthastighet faller mot din stortå. Svär. Hoppa. Upprepa.

Plugga i mangeln. Om du fortfarande är upprörd efter att strykjärnet nästan smoshade din fot ska du akta händerna! Du vet väl att de flesta olyckorna sker i hemmet? Vik ett lakan. Skaka loss axlarna lite till Human. Starta mangeln och stryk en skjorta under tiden. Fultwerka under tiden (men bara om ingen ser) till Despacito. Ut med lakanet in med nästa. Stryk skjorta. Knäböj något så infernaliskt. Släpp loss allt du har till AC/DC Can´t stand still. Och upprepa!

Så länge som du har musik att tillgå och ditt förstånd är intakt.

 

 

 

 

 

 

Men ännu…

… en insikt. När jag med dagens ögon läser genom gårdagens inlägg inser jag att det var övervägande politikens utmanande och slitsamma sidor (för att uttrycka det så där lagom diplomatiskt) som framkom. I ärlighetens namn måste jag ju också säga att det mellan varven är helt okej. Och under vissa ögonblick mer än okej. Jag kunde till och med använda ordet givande. Och stundtals – håll i er nu – roligt.

För det finns ögonblick när man tillsammans inser att här händer det faktiskt något bra, tillsammans åstadkommer vi något. Så där som det på riktigt är tänkt att demokrati och politik ska fungera. Och vid de där andra tillfällena när det känns tvärtom, som om man aldrig får något till stånd, så är man många gånger åtminstone flera som tillsammans kan uttrycka sin frustration. Som får ut det ur systemet för att sedan bita ihop och ta ny fart. Fräs, väs och skrik och så börjar man snällt om från GÅ. Men då oftast utan 4000 nya fräscha pengar att slå sig lös med.

Se där! Med det är de politiska inslagen över för en tid. Nu skulle jag kunna övergå till att skriva en rafflande text om fotoshoppad reklam för produkter som avlägsnar benbehåring (fult fotoshoppad dessutom). Eller så kunde jag fundera på ananasringar och varför en del butiker väljer att bara ha ananasbitar eller krossad ananas i sitt sortiment. Eller så gör jag det som jag måste, sätter mig i bilen och kör barnet till hans träning. Han blir så grinig om han måste gå 25 kilometer.

Barn nuförtiden!