Tvättmaskiner och annat smart

Eftersom vår gamla tvättmaskin plötsligt beslöt sig för att i samband med varje centrifugering dra en högljudd repa genom badrummet (mer eller mindre) har vi nu införskaffat en ny. Vår nya är allt det där som vår gamla inte var: tyst, smidig och villig att stanna kvar där man lämnat den. Dessutom är den smart.

Vet ni, den är så smart att jag kan typ ringa till henom och säga att ”nu är det dags att köra igång!” Och så GÖR den det. Det enda jag själv behöver göra före det är att plöja genom vansinnesmanualen för att klura ut hur jag connectar henom till min gamla Sony. Sen måste jag lokalisera smutskläderna som konstigt nog inte alltid hittar till tvättrummet. Jag måste sortera tvätten och lägga in den i maskinen. Fylla på tvätt- och sköljmedel. Men efter det kan jag ringa, fint va? Å andra sidan är det kanske det där med att trycka på knappen och med det få igång hela eländet som är den enklaste biten.

Så då kan man ju fråga sig – var är poängen?

 

Linda hjärta Kassatanten

Jag tycker om kassatanten. Och kassafarbrorn. Alla de som sitter bakom sina kassaband och lyfter varor, skannar priser och sen ler sådär lagom när de berättar hur mycket pengar som jag ska ut med idag. Ler snällt. Inte ens om det råkar vara dagen före lön och det visar sig att jag inte har täckning på kortet ler de på något annat sätt. Bara snällt. Medan jag skämsigt trycker in ett ”Credit” istället för ”Debit”.

Kassatanter och -farbröder fyller en viktig funktion. För många kan de vara den enda mänska som man under dagen utbyter några ord med. Det finns tillfällen när jag stått bakom en äldre dam eller herreman som lagt ut texten över vad de ska tillreda när de kommer hem. Om hur dyrt allting har blivit. Eller om hur barnbarnet månne ska ha det där på andra sidan jordklotet. Även om socialtjänst inte är eller ska vara kassapersonalens främsta uppgift, så är det en roll som de i dagens upptagna samhälle oundvikligen har givits. Och nu plockar vi bort dem, en efter en får de ge vika för tekniken. Själva får vi stå där i varuhuset och skanna våra varor. Vem ska då lyssna på alla recept och oro över barnbarn? Och humma lite instämmande här och där.

De fattas mig och jag tror att de kommer att fattas många andra. För att inte tala om vad alla dessa kassatanter och – farbröder ska ta sig till nu när deras jobb rationaliseras bort. Idag pratas mycket om att vi ska skapa fler jobb men gör ändå tvärtom. Hur tänker vi där?

Hälsn. sign. ”Rädda Kassatanten” (och -farbrorn)