Som yngst av tre systrar var jag den som alltid hamnade på efterkälken. Den som inte fick vara med. Den som kallt ”glömdes” bort. Den som fick stå ut med att få fingrarna klämda i bildörren, ytterdörren, kylskåpsdörren och allt annat som var möjligt att öppna och stänga för att sedan låta slå igen kring …

Fortsätt läsa