Äggplantor och annat bilrelaterat

Under veckan som gått har jag ställt en hel del frågor till en till mig närstående person. Detta eftersom hen tills fredagen hade inplanerat ett prov i omgivningslära, innehållande all den spännande kunskap som hör kroppen till. Hur våra kroppar fungerar. Och varför vi fungerar så. Hur lungorna är uppbyggda och vilka muskler vi har på våra (in your dreams) muskulösa kroppar.

Vi har funderat på blodomlopp och pubertet. På hur barn blir till och vad dom där cellerna egentligen heter som sköter om the actual hands on arbetet. För kvinnors del kan jag nu berätta att det rör sig om äggplantor, vilket i och för sig mycket tydligt beskriver vad det rör sig om men kanske ändå inte är helt rätt.

Äggplantor. Planterar ägg.

Förutom mitt arbete som förhörsledare har jag gjort ett nytt försök med besiktning av min pärla. Denna gång i solsken, plusgrader och måttlig vind, varför riskerna att blåsa bort bedömdes som obefintliga. Tillsammans med äggplante-experten begav jag mig därför iväg till favoritplatsen of all times: besiktningsstationen.

Och kan ni förstå: den unge killen hade aldrig kört en Citroen Dyane förr, aldrig. Så jag visade var han skulle vrida på strömmen. Och var startknappen finns. Hur man lägger i ettan (paraplyväxel). Och hur man lägger i backen (åt motsatt håll från ettan). Hur man lägger på halvljus. Helljus. Var man vrider på vindrutetorkarna (en hastighet). Tutan. Och naturligtvis hur man får upp motorhuven (efter att han försökte dra i choken för att göra detsamma).

Men vet ni: det var inga problem! För han ville göra ett bra jobb och kunde och vågade därför erkänna att han inte visste. Som grädde på moset var han mycket finsk och jag mycket svensk, men vi hjälptes åt. Som vanligt kändes det ändå lite jobbigt när hon hissades upp, så utlämnad till andra mänskors goda vilja. Men hon var tapper. Och han var mycket varsam.

Men nu är vi alla lugna. Vi har skrivit prov (några av oss), är nybesiktade (några av oss) och har kört Citroen för första gången (några av oss). Och tills motsatsen har bevisats är vi alla godkända.

Äggplanta or not.

Kosläpp light

IMG_20170423_143905_525 (2)

Några av er kanske har haft förmånen att få vara med när korna släpps ut för första gången på våren. Och har ni så att säga inte sett det live, så har ni kanske på TV kunnat betrakta hur kossorna ystert galopperar omkring. Helt till sig efter flera ändlöst tråkiga månader inom fyra väggar.

Eftersom vi inte råkar ha några kor, inte ens en liten kalv, brukar vi istället satsa på Citroensläpp. Glädjen är nästan exakt densamma, men med mindre mu och svansvift. Vårrusiga Citroener (och deras ägare) är nämligen något av det gladaste och hoppigaste man kan se, speciellt om tändningen är något ojusterad.

Så idag har vi hoppat ner till stranden: två gånger. Dels för att hon som sommarbil i själ och hjärta alltid vill göra sin första resa ner till vattnet (hon vägrar köra någon annanstans). Dels för att testa inställningar. Sen när vi fick allt att klaffa gungade vi i maklig takt ner till en annan strand, bara för att vi kunde. Så där är vi nu.

Med livet och sommaren framför oss.

Mu!

 

Kroppsdelsförlängare

Ni vet att man ibland brukar säga att de som äger och kör stora, vräkiga bilar önskar att vissa utskjutande delar av deras kropp vore längre? Eftersom det här är en barnvänlig blogg så kan vi den här gången benämna just den specifika kroppsdelen: finger. En bil kan alltså fungera som en fingerförlängare. Stor fet bil = stort fett finger.

Jag har ett tillägg till den tanken som går ut på att ägandet av små häftiga bilar i sin tur kan få en att känna sig ganska häftig. Trots att man är 40+ och allmänt bybo-ig kan ägandet av en fartrandsförsedd Citroen Dyane påverka ens liv på ett mycket positivt sätt. Observera: på det sättet att man känner sig ganska häftig. Resten av världen betraktar en eventuellt på ett helt annat sätt. Hur vill jag inte ens tänka på.

Och för att fortsätta tanken: om du även råkar äga och köra en sunkig Opel Vectra farmare från förra århundradet, närmare bestämt 1999, så blir du också ganska sunkig ibland. Som idag när jag med en knarrande bakaxel och vibrerande avlopp kurvade genom Brändökorsningen. Till och med ratten kved ömkligt, innan jag äntligen kunde ta ut riktningen mot bron.

Så tro mig när jag säger att det verkligen ligger någonting bakom det där med att bilar fyller fler funktioner än att ta sig från punkt A till B. Bara av dagens hemfärd blev jag så sunkig och nedgången att jag nu fixar till ugnskorv med Gouda-ost. Gouda? kanske ni undrar då. Ja Gouda. Det perfekta alibit för att kunna dricka rödvin till korv.

Jag menar: rödvin och korv?

 

Du duger!

Ikväll var jag och dom andra gubbarna på veteranbilsträff till grannkommunen. Min lilla fröken är inte veteranbesiktad men ibland brukar vi ändå haka på eftersom vi minst sagt har åldern inne (eller åtminstone en av oss men det brukar jag hålla tyst med, jag vill ju inte såra). När vi väl kom fram till vår slutdestination ställde vi snyggt upp oss till allmän beskådan för att sedan gå och kika på det bakluckeloppis som samtidigt var på gång. En inhandlad Kalle Anka pocket och några våfflor med vispgrädde senare kom vi så tillbaka till en bilfröken vars mungipor hängde i höjd med undersidan av däcken. Varför?

Jo, hon hade insett att ett gäng med jänkare också befann sig på samma träff. Stora, flådiga och färgstarka bilar. Bilar i vars bagageutrymme det ryms tre Citroen Dyane. Fyra om man stuvar ordentligt. Bilar som inte småskuttar fram längs vägen utan istället självsäkert glider längs vägbanan. Bilar vars motorer äter Citroenditon till fukost. Och med ens hade min lilla fröken gripits av mindervärdeskänslor. Hon tvivlade på sig själv.

Men vet ni vad jag gjorde då? Jag berättade för henne att hon är den finaste lilla bil som någonsin tillverkats. Att jag blir glad bara av att se henne. Att även om jag skulle få välja mellan att glida fram och småskutta så skulle jag i alla lägen välja skutta. Alltid. Och att ytan aldrig är avgörande för de känslor man hyser för någon.

Det är alltid insidan och det hjärta som slår däri. 

/ Linda