Vissa veckor innehåller helt enkelt mer än andra och den förra veckan var just en sån. Kan ni förstå att vi på måndagen den 5 augusti firade vår 24-åriga bröllopsdag? Om ni inte kan förstå det kan jag trösta er med att ni inte är ensamma. Många involverade i hela härligheten kom heller inte ihåg den stora begivenheten utan på det stora taget var det väl mest… jag som försökte göra mig till lite genom att kasta in alla i Citroen och ratta ner till hamnen och äta gott. Men någon timme senare och efter att alla besinnat sig och insett att nu är det faktiskt så här, anlände i ärlighetens namn också blommor och choko till den lilla fruen

Efter det var det slut på go-ätandet en tid för på tisdagen hade jag inplanerad bronkoskopi vid ett sjukhus nära mig. Oäten infann jag mig klockan åtta på morgonen för att där dra på mig en av de chica rosa pyjamasjackorna de bjuder ut, inta lite lugnande piller och sen vänta på att bli levererad till farbror doktorn och hans team. Kan ni förstå hur starkt jag reagerar på lugnande? Nej inte jag heller. Lullig som en liten jag vet inte vad rullades jag efter en stund iväg, fick lokalbedövning, blev intuberad och simulerade kräkningar för att sen stillsamt surfa iväg ännu längre bort på mina två små piller. Medan den medicinska personalen entusiastiskt kikade runt i mina andningsorgan passade de också på att rensa lite i rören och för det kan jag bara säga tack! Helt otroligt hur bra jag kunde andas några dagar efter det. Här är jag efter mina tabletter:

Nej förlåt! Mössan och muschen lurade mig för en stund, ursäkta. Här är jag:

Tisdagskvällen försvann i en lagom dimma innan det efter många lösa och lediga veckor var dags att återgå till jobbet på onsdagsmorgonen. Han som alltid är frivillig att hoppa in i bilen och hänga med på äventyr fick snällt stanna hemma medan jag svängde ratten mot bron.

Så efter en dag med trevligt fålk och sympatiska kollegor i det stora och höga huset i stan, vände jag hemåt igen men veckans roliga tog inte slut där! Kan ni förstå att vi efter långt och moget övervägande äntligen tagit tag i oss själva och blivit medlemmar i ett gym? Nej det förstår verkligen inte jag heller men så blev det samtidigt som det också verkar bli riktigt bra. Här ser ni hur vi på torsdagskvällen målmedvetet (sammanbitet?) åker iväg samtidigt som vi tyst inom oss upprepar ”låt mig inte fastna i någon maskin – låt mig inte fastna i någon maskin – låt mig inte fastna i någon maskin”.

På fredagen shejpade äkta man och hustru sen upp sig och gjorde nytt försök med bröllopsdagsfirande (nu när alla var medvetna om att den faktiskt är årligen återkommande). Dagen sammanföll lägligt med att vi inte var önskvärda hemma så efter jobbet tog vi in på hotell i den närbelägna staden där vi sedan hemestrade vilt. Kallt vitt vin på sommartorget. Eldig mat vid El Diablito och avslutande sval cocktail på Pocket. Ibland vet ni, spritter det till i 50-plussarna. Le hotel:

På lördagsmorgonen åt vi vansinniga mängder hotellfrukost innan vi så småningom körde hemåt igen för att på söndagen låta veckan toppas med födelsedagskalas för tre glada myror. Fast därifrån får ni ingen bild – hur gör folk egentligen när de fotograferar små människor som aldrig står stilla?

Och sen vet ni. Började allt om igen: måndag, tisdag, onsdag …. tack och lov i en mer lagom takt och med mindre innehåll.