Svartvitt

svartvitt

Tänk om våra liv skulle vara just det, svartvita. Svartvita till den grad att vi varken fick eller behövde uppleva mer än lagom av allt. Av kärlek och hat. Glädje och sorg. Vi skulle inte behöva tampas med frustrationer, aggressioner eller rädslor. Men inte heller få uppleva den upprymda glädje som ibland sveper iväg oss på nya äventyr, eller den hoppfulla förväntan som driver vår längtan efter någon eller något.

Inte heller skulle vi i så fall behöva möta den gränslösa sorg och saknad som nästan förgör oss, men som ändå är en del av livet. Det är ofrånkomligt att det ibland känns som om  just denna ytterlighet tillåts ta över vår tillvaro, men jag vågar nästan lova att det på något vis kommer att balanseras upp. Det kommer kanske aldrig att bli helt bra, men bättre.

När?  Det vet ingen, men så småningom.

Styrka till er som kämpar.

 

 

 

 

 

 

 

Att ta lärdom av

”Jag säger ingenting. Men ni ska veta att jag kunde säga ännu mindre.” menade han, Mauno Koivisto. Tystlåten och klok som han var. En man som yttrade sig när det behövdes och inte enbart för att han ville höra sin egen röst. Idag stöter man på alltför många som gör tvärtom, uttalar det mesta från det möjliga till det omöjliga och tror med det att de försäkrar sig om en plats bland de främsta. Och största.

Manu sa också följande: Yleensä elämässä on viisasta luottaa siihen, että kaikki menee hyvin. Yleensä se kannattaa siinäkin tapauksessa, ettei siihen edes uskoisi. Sillä usein on käynyt niin, että uhkakuvat alkavat toteutua juuri sen takia, että niihin varaudutaan. Det vill säga att det många gånger är klokast att lita på det att allt kommer att gå bra. Ofta lönar det sig till och med när man egentligen inte tror att allt kommer att gå vägen, eftersom hotbilder ofta förverkligas av den orsaken att vi förbereder oss för dem. Trots goda intentioner framkallar vi på något vis våra värsta farhågor.

Han var alltså före sin tid. En man som hellre lyssnade än talade. En positiv tänkare och en genuin statsman. Som sade att han tror på att en pyramid ska vila på sin bas och inte på spetsen. Ett land ska alltså inte styras enväldigt, utan med gemensamma krafter.

En så enkelt genial bild som så tydligt visar vad det sist och slutligen är frågan om: balans.

Capisce?