Schlabamm!

Ni vet hur man ibland känner på sig att den dag som ligger framför en kommer att utformas som en enda lång uppförsbacke? Vanligtvis läggs grunden redan vid det första mejlet man läser för dagen eller det första telefonsamtalet som man tar emot, och med det är det kört. Då hjälps inget annat än att snöra på sig skorna och trycka ner svettbandet över pannan för att sedan räkna ner: tio, nio, åtta, sju, sex … och så kör man som bara den. Non stop. Tills det mesta har löst sig eller man fallit avsvimmad ner.

Idag gjorde jag det, körde. Från klockan åtta tjugo noll noll till sexton tio. Sprang så det visslade om det. Vid några tillfällen, när det ena infernot byttes ut mot det andra, kunde jag pausa och andas ut. I övrigt var det bara att go for it.

Trots det obönhörliga tempot hann jag ändå njuta litet. Av utmaningar som fick sin lösning. Vänner som överraskade med choklad och kaffe (tack Linda!). Teknik som fungerade. Intressanta mänskor och deras berättelser. Projektsamarbete när det är som bäst. Och den vackraste bron i världen som fortsättningsvis väntade på mig när jag kurvade hemåt där vid halv femtiden.

Allt det, på en dag. Och imorgon får vi börja om från GÅ.

Hurra!

Min tisdag

Idag snoozade jag bara två gånger och var jättesnäll på morgonen. Så snäll att jag skjutsade mitt barn och hans kickboard till skolan. Sen rattade jag, Jaguaren  och Elton John in till stan. Elton tycker om att åka Jaguar, då sjunger han bättre än någonsin. Och jag sjöng med. Sen förberedde jag möte. Och gick på möte. Sen tog jag itu med det som jag kommit överens om att göra. Och bokade ett nytt möte, för att ha möjlighet att göra min andel ännu bättre. Sen drack jag kaffe, vid halv elva. Och tog en jättestor och kladdig bit chokladkaka. Med grädde. Så stor och kladdig att jag åt av den hela dagen. Ända tills fem före två då jag tog sista tuggan.

Medan jag åt av kakan hade jag mitt andra möte. (Hon är snäll och känner mig så det var ok.) Sen gjorde jag ännu mer saker, som hör till mitt arbete. Ringde. Mailade. Bokade. Sprang i trappor. Läste budgeter. Tänkte så det knakade. På nya projekt. Och åt lunch. Sen fortsatte jag med tänkandet, mailandet och förberedandet. Slet mitt hår lite grann. Men inte så det gjorde ont, utan bara nästan. Sen tog jag en snabbkaffe. Men ingen kaka, för jag ville inte se kaka igen. Jag vill aldrig se kaka igen. Så drog jag ihop dagen. Kollade genom att jag gjort allt. Kollade genom vad jag har på mitt bord imorgon. Och åkte hem.

Nej det gjorde jag ju inte – jag åkte till frissan. Och klippte mig. För att vara mitt hår som sitter på mitt huvud så blev det riktigt snyggt. Både Elton och jag var jätteglada när vi bänkade oss i Jaguaren och åkte hem. Elton fick välja låt för så snäll är jag. Ibland.

När jag kom hem hittade jag inget barn. Men en hund. Sen blev jag och min familj bjudna på mat. Så då fick jag lov att göra en insats och leta efter mitt barn. Sen hittade jag honom. Och vi gick och åt.

Snipp snapp snut och så tog dagen slut.