Du vet hur vi mänskobarn ibland kan drabbas av ett våldsamt och primitivt begär? Så intensivt, att det nästan tar andan ur en. Och så kraftigt, att det nästan förgör en. Begär som förleder oss att tro att vi inte kan leva utan det som vi för just den stunden begär. En man. Eller en kvinna. Ett annat liv.

Eller, vad vet jag … en 55-tums tv?

Och ja, det drabbade mig. Förlåt. Under månader har jag försökt fördriva det. Intala mig själv att min personliga lycka inte hänger på möjligheten att se film på storskärm. Att Netflix i 32 tum är allt vad en kvinna behöver

Men vad är det Du brukar säga om oss tvåbenta stackare, anden är villig men köttet är svagt? Verkligt verkligt svagt, har det visat sig.

Vilken tur då, att jag och mitt svaga kött från och med idag har en STOR tv att sjunka ner framför.

Med vänlig hälsning,

Linda