Titta vad jag fick! En alldeles egen skattjakt. Med egenhändigt ritad karta där skatten hade utmärkts med ett kryss. I och för sig hade krysset placerats på fel ställe men det var gjort med eftertanke och snällt i skrift påpekat av hjärnan bakom det hela: jag kan luras.
Så jag följde den streckade linjen. Gick runt huset ett varv. Och sen ett varv kring växthuset innan jag var framme utanför ladan där det luriga krysset befann sig: ”Men skatten är där INNE! Jag ÄR lurig!”
In klev jag med två barn som följeslagare, the mastermind och hennes i kubik uppspelte lille bror. Och hittade skatten gömd i en korg. Inslagen i presentpapper med lagom – dvs beroende på vem man frågar – mycket tejp. Målat i de flesta av regnbågens färger och med snäckor pålimmade på alla sidor: ett skrin till mina egna skatter.
Fast egentligen tror jag inte att skrinet behöver fyllas med någonting, det är i sig självt det mest värdefulla jag just nu har i min ägo. Det förstår ni väl?
/ Linda
Linda gillar läget 