Ser ni? Ingen trafikstockning så långt ögat kan nå. Ingen trafik heller för den delen om man inte räknar med den fluffiga fyrbenta som inte riktigt hann in i bilden. Icke-trafik är oftast en mycket god sak. Speciellt för den senast nämnda som har lite svårt för det där med att hållas på en sida av vägen när frestande dofter i snitslad bana driver honom från vägkant till vägkant.
Ändå kan icke-trafik också vara förrädisk. Då närmast för den person som på mer än ett sätt är attached to the dog. Dels via koppel men även via känslor. Icke-trafiken ger nämligen en illusion av ensamhet i världen, vilket i sin tur kopplar på den fram tills nu vilande tankeverksamheten men därmed bort hörseln. Och då kan så kallade prekära situationer uppstå.
Men idag uppstod inga allvarliga sådana utan vi fick dofta och tänka oss fram längs vägen alltmedan vi kom fram till följande gemensamma insikter:
- Att hålla sig på en sida av vägen (livet) har en tendens att bli tråkigt i längden. Därför: byt sida med jämna mellanrum och ge dig själv möjligheten att vidga din horisont.
- Håll dock alltid i minnet att du inte är ensam på vägen (i livet). När du minst anar det får du möte eller blir upphunnen av någon annan som färdas längs samma väg. Gör då det bästa av det mötet om det så bara är att undvika kollision.
Så att.
/ Linda & Ratten
Ibland får man en idé. Inte alltid en god, men ändå någonting som väntar på att genomföras. Igår drabbades vi just av en sådan, min syster och jag, när vi beslöt oss för att besöka sommarstugegrannarna enligt samma rutt som vi gjorde för typ fyrtio år sedan. Det vill säga den inre korta vägen mellan holmar och skär och inte den långa vägen runt desamma. Synd bara att ”mellan holmarna” tack vare landhöjningen inte är vad det en gång var utan istället någonting som idag mest påminner om ett sunkigt träsk någonstans i Louisiana. Minus alligatorerna då. Någon spinkig gädda fick vi syn på, men det var allt.
Linda gillar läget 