Linda gillar läget

Att bilda sig en egen uppfattning

juli 25th, 2016

Vi försökte verkligen övertyga honom. Visade filmkritikernas uttalanden om den nya Ghostbusters som en ”komedi utan skratt och utan spänning”, med överflödiga specialeffekter och smaklösa skämt. Visade hur man i landet over there upprörts över att uppföljaren befinner sig så långt från originalet som överhuvudtaget är möjligt. Vi gjorde vårt bästa med det vi hade att lägga fram, men ingen av våra ansträngningar hade någon som helst effekt. Varför? Mamma, man kan inte veta förrän man sett filmen själv! Och hur rätt hade han inte i det?

Så på kvällen bänkade vi oss i plåtlådan och körde in till stan. Med den varma vinden fläktandes i håret och mamman i familjen i djup kontemplation över hur skönt det skulle ha varit att istället befinna sig på öppet vatten. Väl framme köpte vi biljetter och de obligatoriska popcornen och väntade sedan spänt på att bli insläppta i salongen.

Och vad kan jag säga? Specialeffekterna funkade definitivt på mig som är en person som hoppar till för allt. Nivån på skämten var alla gånger inte helt hundra och Holtzmann kunde ha tonat ner sig ganska mycket utan att förlora på galenskapen. Men okej, som sommarunderhållning kunde jag sitta där i två timmar. Och vem väntar sig egentligen något mer av en film som heter Ghostbusters – på riktigt? Jag menar: Ghostbusters. Jag tror inte att någon av de inblandade direkt siktar på att vandra nerför röda mattan med en Oscar under armen.

Men killen jag hade med: han njöt! Av allt. För en 11-åring var filmen alldeles precis som den ska vara. Naturligtvis gick en del av jargongen honom förbi (typ kring snyggo-Kevin), men det han fångade upp skrattade han åt. Spökena var alldeles på gränsen lagom och mängden action passade precis. Bitvis skrattade vi tillsammans, hickade till tillsammans och hade på det hela taget en riktigt bra bioupplevelse innan vi gick ut i sommarnatten för att ratta hemåt.

Filmen var alltså för mig ingen fullpoängare, utan ganska långt därifrån. Men helt klart godkänd – för det den utger sig för att vara. Och mitt filmsällskap? Han fick mer än godkänt för att han framhärdade i att man måste se med egna ögon innan man kan uttala sig. Att man själv aktivt måste bilda sig en uppfattning, inte bara när det kommer till film utan också gällande en hel del annat här i världen.

Det är fler än en av oss som kunde tänka så.

/ Linda
Vadå jämlikhet?

juli 24th, 2016

Jag bryter inte ihop om jag måste ta disken varje dag, utan är glad för att jag istället har någon som servar min älskade lilla Citroen närhelst den behöver lite mänsklig omtanke. Inte heller blir jag vansinnig över att det är jag som de flesta gångerna sköter tvättandet med allt vad som där hör till. Istället för det slipper jag nämligen bära in pellets var och varannan dag och regelbundet sota pannan. Och eftersom jag väntade i många år på att få snosa baby så ville jag ha merparten av föräldraledigheten. Allt det där är ok med mig. Det är mitt och vårt val. Att få vardagen på något vis att rulla utan att någon av oss behöver gå omkring och muttra fulheter över upplevda orättvisor till den andra.

Men varför, så fort jag ska göra någonting ute, som att såga bort vildvuxna kvistar och träd som står i vägen för såväl min sol som min lycka – så får jag SKITSÅGEN? Rent ut sagt. Det mest rostiga och ovassa sågexemplaret som någonsin skådats på denna holme. Varför? Det är inte det att vi inte skulle ha en bättre såg, för det har vi. En vass Sandvik försedd med ett vackert sommargult handtag. En såg som framförallt är: min.

Var är den sågen då? kan man undra. Jo den är ute och bygger vedtak. Tillsammans med någon som tydligen inte är misstänkt för att såga i mark och sten. Jag menar … som om jag? Det finns verkligen ingen jämlikhet här i världen.

Inte så länge kvinnorna inte får ordentliga verktyg att ta i händerna.

/ Linda

Att bilda sig en egen uppfattning

Vadå jämlikhet?