Ni vet att man ibland brukar säga att de som äger och kör stora, vräkiga bilar önskar att vissa utskjutande delar av deras kropp vore längre? Eftersom det här är en barnvänlig blogg så kan vi den här gången benämna just den specifika kroppsdelen: finger. En bil kan alltså fungera som en fingerförlängare. Stor fet bil = stort fett finger.
Jag har ett tillägg till den tanken som går ut på att ägandet av små häftiga bilar i sin tur kan få en att känna sig ganska häftig. Trots att man är 40+ och allmänt bybo-ig kan ägandet av en fartrandsförsedd Citroen Dyane påverka ens liv på ett mycket positivt sätt. Observera: på det sättet att man känner sig ganska häftig. Resten av världen betraktar en eventuellt på ett helt annat sätt. Hur vill jag inte ens tänka på.
Och för att fortsätta tanken: om du även råkar äga och köra en sunkig Opel Vectra farmare från förra århundradet, närmare bestämt 1999, så blir du också ganska sunkig ibland. Som idag när jag med en knarrande bakaxel och vibrerande avlopp kurvade genom Brändökorsningen. Till och med ratten kved ömkligt, innan jag äntligen kunde ta ut riktningen mot bron.
Så tro mig när jag säger att det verkligen ligger någonting bakom det där med att bilar fyller fler funktioner än att ta sig från punkt A till B. Bara av dagens hemfärd blev jag så sunkig och nedgången att jag nu fixar till ugnskorv med Gouda-ost. Gouda? kanske ni undrar då. Ja Gouda. Det perfekta alibit för att kunna dricka rödvin till korv.
Jag menar: rödvin och korv?
Linda gillar läget 