Låt mig presentera: Barack.
Barack har idag utsetts till en av fyra övervakare i vår julgran. Och skulle det vara så att Barack hade möjligheten att vrida på huvudet och vid lämpligt tillfälle göra just det, skulle han lite till vänster och snett uppåt kunna betrakta en av sina närmaste kollegor: Vladimir. Sen har vi Bob som hänger högst upp. Och längst ner, närmast julgransfoten: Adolf. Eftersom jag varken namngett eller hängt upp dem kan jag tyvärr inte närmare redogöra för bakgrunden till deras placering, men frågar ni mig är det ganska intressant att just de här personerna får hänga i vår gran i år.
Under året som gått har alltså de här fyra namnen på något vis lämnat avtryck i en till mig närstående person. Att Adolf får hänga undanskymd och längst ner kan jag ha förståelse för. Trots att de flesta Adolfar är fina mänskor, så har det tyvärr funnits en som verkligen dragit ner namnet och oftast räcker det med en avvikare för att ett namn ska mista sin klang.
Barack och Vladimir har ju genom både åren och året haft en väldigt stor betydelse för balansen i vår värld och att de två befinner sig i mittsektionen av granen är också helt okej. Tyvärr kommer Barack så småningom att behöva dra sig tillbaka och kanske det är därför som han också här hänger en kvist under Vladimir. Eller är det eventuellt Vladimir som försöker klättra uppåt, till Bob?
Här kunde man kanske ha tänkt sig att killen högst i trädet skulle ha hetat Donald, men Bob kommer bra nära som exempel på ett av de ultimata namnen för den amerikanska drömmen. Och kanske det var så att den som klädde julgranen undermedvetet inte ville placera en Donald högst upp, men att han ändå är så pass realist att han vet vart vi är på väg? Ja vem ska veta det…
Knappast Barack, Vladimir, Adolf och Bob.
De vet ju inte ens att de får hänga här över julen
Linda gillar läget 