Lindas Bygg & Vetenskap AB

Under de senaste dagarna har tanken om att öppna eget börjat gro hos mig… Mitt företag skulle inte vara av det extremt smalnischade slaget, utan någonting mer heltäckande – om man säger så. Tanken föddes ur det faktum att jag spenderat höstens inledande veckor utförandes de varierande sysslorna tentamensläsning, graduskrivning och husrenovering. Och kan ni tänka er: de tre ovannämnda passar fantastiskt bra tillsammans! De gifter sig, som man säger i matlagningsprogrammen.

Eftersom jag uppnått den aktningsvärda åldern av 41 år har jag mist min förmåga att sitta och tentläsa timme ut och timme in. Samma gäller för skrivandet. Istället måste jag dela upp det i hanterbara bitar som med jämna mellanrum avbryts av kreativa pauser. Och tadaaaa: det är i dessa pauser som renoveringen träder in! (och här kommer nu skrytavdelningen, känsliga bedes vänligen avbryta sin läsning) Under mina kreativa pauser har jag denna vecka sålunda spacklat golv, dvs. spånskivsfogar och skruvhuvuden. Jag har också slipat nämnda golv för att sedan slutligen med hjälp av min gamle far, skurit in matta. När det arbetet var över började i ett annat utrymme tapetdragning och spackling av sanslöst ojämna väggar (ett helt livs tapeter sätter sina spår nämligen, och vi bor i ett lite äldre hus). Som ytterligare grädde på moset har jag fixat upp en gammal TV-bänk.

De kreativa pauserna lugnar ner min inre stress. Och framförallt finner jag i dem lugn att bearbeta det som jag läst eller skrivit. På samma gång utvecklas mitt tålamod: om jag vill få spackelytan jämn så kan jag inte bara kasta dit någonting. Om mattan ska passa måste jag mäta ordentligt och tänka till innan jag skär, annars står jag där med några förargliga centimetrar för lite.

Så vad månde bliva av mig? Jo: Lindas Bygg och Vetenskap AB. Jag tar på mindre vetenskapliga skrivarbeten samt dito renoveringsprojekt. Välkommen med din offertbegäran!

/ Linda

Man borde verkligen inte börja dagen

Med att ta en titt på Facebook. Eller smyga sig in en snabb vända till WordPress. Man borde heller inte börja dagen med att öppna någon av sina mailboxar. Och absolut inte i förbifarten läsa Aftonbladet och Expressen innan man drar en repa på Findit. Nein. Det finns nämligen en överhängande risk att de snabba ögonkasten och de ultrakorta vändorna betänkligt drar ut på tiden. Och det är inte bra när man har en tredjedels avhandling framför sig. Inte bra alls. Eller kanske är det just för att man bara har en tredjedel kvar på hela projektet som man i många och glada svängar kurvar runt på thö internet? Ja den som det skulle veta.

Hur som haver. Det värsta med the whole thing är att jag inte har någon att skylla på. Jag kunde förstås försöka skylla på samhället, det tycks vara populärt i dessa dagar. Resolut skulle jag höja mitt klena pekfinger till skyn och utropa: det är samhället som står bakom mina uschliga datorvanor! Eller kanske det är Mark Zuckerbergs fel? Varför uppfann han Facebook av allt som finns att uppfinna i världen? Varför kunde han inte bara hitta på ett nytt småkaksrecept om han hade tråkigt? Eller borde jag som så många andra skylla på mina föräldrar? Hur kunde de låta mig sitta vid datorn timme ut och timme in! Eller nej, de gjorde de ju inte. Vi hade ju faktiskt ingen dator hemma. Jag är 70-talist, datorerna kom senare.  Ursäkta.

Ni märker varthän det barkar? Japp, det finns inga undanflykter längre. Det är jag som är ansvarig för mitt liv och tyvärr även för mina ytterst taskiga surfarvanor. Imorgon tar jag över rodret igen och då gäller noll morgonkurvande på nätet! Noll.

Älsklingsdator

/ Linda