Men ger jag mig? Nej. Istället visionerar jag kreativt, tänker utanför boxen och utformar ett alternativt upplägg till utmaning. Någon kanske försöker påstå att jag fuskar men där är jag inte riktigt beredd att hålla med. Tänker utanför boxen, mind you. Ungefär som när Kalle och Hobbe spelar Kalleboll. Reglerna ändras under spelets gång.

Från och med nu är det alltså tillåtet att hoppa över en dag, men bara en! Eller okej, fler då, men inte mer än två (eventuellt tre i yttersta nödfall).

Om vi då lämnar (det alternativa) regelverket så vill jag med dagens vardagsbild ge er en avskalad och autentisk verklighetsskildring kring hur det är att bo i en liten by på en liten holme. Och alldeles speciellt när den lilla byn på den lilla holmen råkar vara placerad på ett visst avstånd från i princip allt annat. Typ jobb och andra förlustelser.

Här tankar man. Ofta. I snöstorm, solsken och hällande regn. När det är så kallt att fingrarna nästan knäcks för att sedan ett efter ett falla till marken. När det är så varmt att man blir snudd på hög av bensinångorna. Eller när regnet nästan dränker en om man råkar titta uppåt och samtidigt gapa. Men trots alla dessa umbäranden så känns det ibland som om tanken alltid skulle vara tom vid de tillfällen då man absolut skulle vilja att den var o-tom.

Men ger vi upp?

Nej. Vi kastar in några liter till och håller andan medan vi kör uppför bron. Antingen kommer vi hem när vi tänkt oss, eller så inte. Någon gång gör vi det absolut.

Och då är det så värt det.