Där stod hon i den lilla glasskiosken. Typ tre äpplen hög och med tandgluggar som ännu vagt kunde anas. Positiv, frimodig och ready to serve: vilken smak vill du ha? och med det smalt inte bara en del av glassen utan också av mitt hjärta. Nej jag känner inte henne men jag känner med henne och alla andra ungdomar som i dagarna inleder sina sommarjobb. Alla de som är tillräckligt vuxna för att jobba och göra det bra, men ändå inte tillräckligt vuxna för att alltid kunna hantera omvärlden, oss. Och vem behöver då vara de mest vuxna? Vi. Varenda kotte av oss.

Så varje gång ni köper en glass, slår er ner för att beställa en kaffe, frågar efter en vara i en butik: gör det vänligt. Ha tålamod. Tänk på att vi alla har börjat någonstans. Tänk på hur bra det kändes när du som sextonåring fixade det du var satt att göra och någon inte bara såg utan också uppskattade dina ansträngningar. Tänk på hur fint det var att någon orkade lyssna till din knackiga finska medan du förklarade vilken jordgubbssort du för tillfället var. Tänk på hur lite det krävs för att sänka en annan människa men att det krävs nästan exakt samma insats för att istället höja. Tänk på att nu läggs grunden till ett helt arbetsliv, till motivation och yrkesstolthet. Tänk på vilken viktig roll vi alla har i detta.

Så var snäll. Bemöt de unga professionellt så ska du se att du i gengäld får ett professionellt bemötande av dem. Och skulle det vara så att du har en dålig dag kan du med fördel stanna hemma och ta glassen eller kaffet där istället.

Comprende?