”Ordet vakuum kommer från det latinska ordet vacuus, som betyder tom”, står det i mitt uppslagsverk på nätet.

Tomrum, så känns det verkligen nu. Efter år fyllda av beslut, förhandlingar, beskyllningar, konflikter, missuppfattningar, framtidstro, misstro. Turbulenta år vars syfte, innehåll och mening tolkas olika beroende på vem man talar med. Men för tillfället är de över och nu väntar vi. På folkomröstning. Resultat. Och därefter stora avgöranden.

Fortsättningsvis finns de som in i det sista arbetar för att föra fram sin övertygelse. Jag tänker att det kanske är de som tror att det finns endast en möjlig väg att gå. Deras väg. Men själv avvaktar jag, den här tiden är kommuninvånarnas. Nu är det deras tur att sätta sig in i frågan och överväga alternativen. Måhända är det för sent, experter har sagt att åsikterna redan är för polariserade. Måhända inte.

Frågar ni mig tror jag ändå inte att världen som vi känner den drar sina sista andetag efter den 2:april. Även om det för oss är ett stort beslut som ska tas så anpassar världen sig trots allt i den form som vi vill ha henne. Så har hon gjort förr …

Och så kommer hon att göra nu.