Så jag packade väskan, igen. Det behövs egentligen inte så mycket för en natt i hufvudstaden, men typ det allra nödvändigaste är alltid bra att ha med sig. Dessutom vill man ju gärna vara till sin fördel när man ska vistas med fler mänskor än vanligt. Hel och ren är inte fy skam, men ibland vill man vara lite helare och aningens renare. Inför dag två överträffade jag till och med mig själv och lade ner ett par svarta strumpyxor till min klänning. Vad ger ni mig för det?

När dag 2 infann sig insåg jag dessvärre att det inte var strumpbyxor jag packat utan tights, vilket innebar att jag var tämligen ”barfotad”. Fast det var inga problem, eftersom jag också rafsat ner ett par svarta sockor. Mänskans triumf över elementen, just saying! Att jag kom ihåg! Ystert glad drog jag på mig sockorna. Drog. Och drog. Tills jag så småningom fattade att sockorna omöjligt kunde vara mina. Mina slutar nämligen inte i grenen.

Så jag drog av mig hela alltet igen och gjorde en mental anteckning om att ge tillbaks sockorna till min man, varefter jag stoppade ner mina bara fötter i  skorna. Syns knappt alls att jag är blekfotad, tänkte jag. Tills jag stod framför hisspegeln, men då var det för sent. Andtruten kastade jag mig in till Forum för att shoppa loss, men där ville man inte öppna sina dörrar förrän om en timme. Så vad gör man? Man står sitt kast. Egentligen tror jag inte att någon ens märkte att det fattades vissa klädesplagg på min kropp. Allt jag behövde göra var att öppna munnen och lösgöra min entusiastiskt hemsnickrade finska så glömde de allt annat.

Själv glömde jag allt annat när jag vid Kampens Alko fann den ultimata produktförpackningsutvecklingen i form av mamma-Grandin: behold! Det enda som fattades var sugröret, men så handlingskraftig kvinna jag är så tillsatte jag det själv.

Vino Tinto to go, vem gnäller då om sockor?