Säga vad man vill om det finländska vädret, men tråkigt blir det aldrig. Igår kämpade vi oss fram bland slaskiga snöflingor i storleken småskalig häst. Och idag sken solen från en blå himmel. Blåste gjorde det naturligtvis, så som det nästan alltid gör på denna holme. Men om man visste var man skulle ställa sig så var det inga problem. Efter snart fem timmar ute kan jag fortfarande känna av alla extremiteter.

Morgondagen vet vi ännu inget om, och skönt är väl det. Högst antagligen regnar det. Blåser. Snöar. Eller så skiner solen, igen. Även om det sistnämnda nästan låter för otroligt för att slå in. Jag menar: två dagar i rad!

Ibland tänker jag på hur tråkigt dom måste ha där vid ekvatorn, där solen bara skiner, skiner och skiner. Aldrig får dom frysa tårna av sig. Aldrig får de bannas över kall snålblåst i maj (juni, juli eller augusti). Och vad ska de stackars mänskorna egentligen prata om hela dagarna?! Här har vi åtminstone ett garanterat samtalsämne som förenar oss över alla typer av gränser. Det är nästan så att det är frågan om att det gärna skulle få finnas fler sådana ämnen. Å andra sidan har vi väder så att det räcker och blir över.

Vill vi kan vi prata dygnet runt.